Sånger från Andra Långgatan

Jag läste i G-P att 1000 nya biljetter till Springsteen skulle släppas klockan nio idag. 
       Helt sonika stack jag från jobbet och ställde mig i kö utanför Scandinavium. Jag var på plats tjugo i nio. Före mig stod kanske 30 pers. Inte så farligt, tänkte jag triumferande. Så jag stod och funderade medan jag väntade "Hmm, ska jag köpa biljetter till fredagen eller lördagen?", "Ståplats eller sittplats?" 
      Klockan nio slås dörrarna upp. Kön flyter på rätt bra, folk kommer ut med sina biljetter. Jag kommer fram till dörren. Bara två personer framför mig. "Yes!" tänker jag.
     Då tittar plötsligt tjejen i kassan på mig och skakar på huvudet. "Alla som är här för Springsteen kan gå hem. Biljetterna är slut" ropar en vakt och kön upplöses på en minut. Ridå.

Dagens vikt efter en veckas diet: 110,4 kg.
Totalt har jag gått ner 5,9 kg. 
Midjemått: Oförändrat (Vart tas kilona ifrån?)

Fick just ett glädjande mail från bandets representant i USA, som jobbar med att placera vår musik i TV-serier.

"Just got you another placement in Moonlight for the song "Tell us!". If it sticks (won't know till it airs), they'll send me a license in 30 days, and after that we'll send you the money when we get paid.  Airdate is supposed to be this Friday.  Hopefully you can watch it online."

Kul, det skulle vara andra gången vi är med i just Moonlight om det går igenom. Moonlight är en relativt ny varulvsserie producerad av Joel Silver, som bl.a. ligger bakom Matrix och V for Vendetta. Serien har många fanatiska fans, verkar det som. Vårt namn poppar i alla fall upp på diverse fansajter i USA. Men vi har även fått respons i från Australien med lite nedladdningar på iTunes.

Återkommer med mer info...

Jag ska snart och lägga mig. Imorgon (eller rättare sagt idag, eftersom klockan är 00.37) är det dags för ett hälsosammare liv, så jag tog chansen att svulla lite extra under dagen. En god lunch på Ruckmans med stekt strömming, därefter kulglass från Triumfbutiken i Kungssten.
     "Sista måltiden" intog vi hemma hos min mamma. Vi premiärgrillade och gjorde potatisgratäng och vitlöksbröd. Halleluja!

Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson

Jag har läst ganska många kriminalromaner den senast tiden. Det är den enda formen av litteratur som min trötta hjärna orkar med. Och hjärnan uppskattar den här boken. Här finns färgstarka, passionerade, oförutsägbara karaktärer, en gåta som utvecklas och får mig att vilja läsa vidare och så lite action som grädde på moset. Samtidigt märker man att Stieg Larsson är initierad i ämnena och miljöerna som han skildrar, vilket skänker  trovärdighet till de ofta osannolika, men underhållande, inslagen i historien. Speciellt gäller det Lisbeth Salanders hisnande insatser som hacker.

Sammantaget känns det nytt och fräscht i kontrast till alla svenska deckare med desillusionerade, trötta poliser i centrum. Succén är välförtjänt.

Att sedan Mikael "jagärmedivarendajävlasvenskfilm" Nyqvist ska spela huvudrollen i filmatiseringen av boken är däremot jäkligt trist och förutsägbart. Men det är ju en helt annan historia...

Imorgon är det Guldäggsutdelning. Kvällen då de nyskapande reklamidéerna ska prisas. Lämpligt nog har Expressen en intervju med Roy Andersson i sin nätupplaga. Roy Andersson är en av mina idoler. Han har gjort många klassiska reklamfilmer plus några klassiska långfilmer. (Det är ingen slump att den här bloggen heter som den gör - en av hans senaste filmer heter som bekant Sånger från andra våningen.) Allt Roy gör, gör han med stort engagemang, stort hjärta och briljant intelligens. Och inte minst, stor humor. För även om vissa scener är mörka och dystopiska, så finns där alltid en glimt i ögonvrån. Det märks bäst i hans reklamfilmer, som fortfarande är bland de allra roligaste. Det senaste exemplet är spotarna för Felix ketchup, med den vresiga gubben i köket.

Jag skulle också vilja slå ett slag för två böcker med Roy Anderssons namn på omslaget. Lyckad nedfrysning av herr Moro är en antologi som han varit med och sammanställt. Jag fick den på högstadiet och den är fortfarande en bok som jag tar fram och bläddrar i emellanåt. En fantastisk samling texter och foton som berörde mig starkt då och fortfarande gör det idag. Att förklara innehållet i den boken är svårt, den finns en löst sammansatt tråd, som är självklar när man läser den. Jag citerar från Wikipedia "I innehållet märks bland annat en reklamtext från ett amerikanskt Kryonikföretag, utdrag ur Dostojevskijs Anteckningar från ett källarhål, novellen Hängningen av George Orwell sant FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Bland fotona finns bilder på dansande ungdomar, atombomben över Nagasaki 1945, en pojke som fastnat med armen i en godisautomat och en ko med framavlat jättejuver, avsett för maximal mjölkproduktion."

Den andra boken heter Vår tids rädsla för allvar och är skriven av Roy Andersson själv. Där beskriver han bland annat tillkomsten av Lyckad nedfrysning av Herr Moro, men även sin syn på mänskligheten, konstnärligt skapande och bristen på långsiktiga visioner. Titeln säger mycket om innehållet och Herr Anderssons syn på sin samtid. Respect!

Helgen gick i musikens tecken. The Elliots samlades på Gåsö för att skriva och spela in nytt material. Det kalla och blåsiga vädret gynnade kreativiteten. Intag av alkoholhaltiga maltdrycker bidrog också till skaparkraften. Resultatet blev sju-åtta låtidéer av förvånansvärt hög kvalitét. Fredrik lagade en frukost av minst lika hög kvalitet - gräddstuvad pyttipanna med stekta ägg.