10
Idag fyller Stella 10 år!
Glada, spralliga och snälla Stella har blivit gammal.
Julafton
Vi spenderade veckan innan jul på Fuerteventura. På julafton var det dags att åka hem från 28° graders värme, all-inclusive buffén och slappandet vid poolen.
Gjorde en stilstudie under resans gång.
På förmiddagen såg det ut så här:
På kvällen när vi landat, kört hem och var på väg över tröskeln såg det ut så här:
Hata kyla!
Året som gått
Instängd hemma med en förkylning från helvetet. Eller rättare sagt. Feber, frossa, kräkningar som har involverat flera av familjens medlemmar i varierande utsträckning. Då har jag haft tid att fundera på året som gått.
Och 2012 var ett händelserikt år. Det var resornas år. Först till ett smällkallt Oslo på reklamfilmsinspelning, sedan Egypten med familjen, en annan filminspelning i Barcelona, under sommaren en vecka i underbara Provençe. Så kom hösten med en resa till Great American Beer Festival i Denver, på vägen stoppade vi i Chicago. Därefter en jobbresa till Tokyo, Japan samt Peking och Hang Shou i Kina. Och till sist en julresa till Fuerteventura med släktingarna. För att inte tala om alla mina flygturer till Stockholm för jobbets räkning. Det har blivit så många incheckningsdeskar, säkerhetskontroller och flygplansmåltider att jag inte kan skilja på dem. Och mina stackars stela ben drömmer om bättre benutrymme under 2013.
Barnen har vuxit. Vår yngsta började i skolan. Efter några besvärliga inkörningsveckor trivs hon nu bra. Den äldsta har tränat som besatt – balett, ridning och thaiboxning – och börjar bli tonåring. Mellantjejen har gått från en emellanåt trulig och lite osäker tjej till en harmoniskt och positivt energiknippe.
The Elliots har spelat live några gånger. I oktober spelade P4 in vår spelning på Parken och sände resultat i december, det ska tydligen sändas mer i början av det nya året. Vi fick med en låt i Vampire Diaries som inte var med på plattan, släppte den och fick massor av views på YouTube. FInlandssvenska regissören Anders Lönnfeldt gjorde en vacker video till Desolate (L´Èntranger) som visades på finska filmfestivaler.
Hemma har det inte varit samma tempo. Men jag har målat staket, målare har äntligen målat huset och jag har målat fönster. Med tanke på att det kräver rejält med skrapning och tre strykningar med linoljefärg, så är det inte så illa. Men några fönster är fortfarande omålade. Nästa sommar kör vi igen.
Efter tre veckors ledighet och många böcker är jag redo att möta 2013. Mitt nyårslöfte? Mer motion, nyttigare mat och kanske lite mer bloggande. Fast det sistnämnda är nog inget nyårslöfte, snarare en tanke...
When fate hands you a lemon, make lemonade
Tur och retur Stockholm. Jag har börjat vänja mig vid den rutten. Ibland har jag gjort den tre gånger på en vecka. Men idag tog jobbresan en oväntad vändning. Mötet var inställt fick jag veta av mina Stockholmskollegor i samma ögonblick som jag klev in på kontoret. Bara att återvända till Göteborg med oförättat ärende, helt enkelt.
Men inget flyg skulle lyfta ännu på några timmar, därför ringde jag en kompis. Och visst, hon hade tid med lunch. Efter en promenad på tio minuter befann jag mig plötsligt på Expressens redaktion. Fick en rundtur och plockade med mig massor av gratisbilagor - Mitt Kök, Extra och Söndag. Åt fantastisk gårdskyckling med tryffel- och champinjonsås på en närbelägen liten restaurang. Snackade skit, drack kaffe och promenerade i solen på Lilla Essingen.
Men inget flyg skulle lyfta ännu på några timmar, därför ringde jag en kompis. Och visst, hon hade tid med lunch. Efter en promenad på tio minuter befann jag mig plötsligt på Expressens redaktion. Fick en rundtur och plockade med mig massor av gratisbilagor - Mitt Kök, Extra och Söndag. Åt fantastisk gårdskyckling med tryffel- och champinjonsås på en närbelägen liten restaurang. Snackade skit, drack kaffe och promenerade i solen på Lilla Essingen.
Briljant avslutning på ett fiasko.
Äntligen är OS över
Håller faktiskt med Andres Lokko för en gångs skull, som konstaterar att London bjöd på en tre timmars härdsmälta som avslutning på OS.
Vad ville man säga med den blå-vita-röda röran som man visade upp för världen?
George Michael fick plugga sin nya singel - varför? -, Kaiser Chefs spelade en Who-låt - varför? - och Spice Girls...ja, varför Spice Girls överhuvudtaget? Inget hängde ihop, men framförallt verkade hela spektaklet inte ha något annat syfte än att göra ogenerad reklam för England. Ett England som i denna tappning framstod som otidsenligt och vulgärt.
Och som om det inte räckte med att näthinnan utsattes för en Scary Spice i glittrig kroppstrumpa, så blev även trumhinnorna brutalt misshandlade. Ray Davies och Liam Gallagher kommer definitivt att ta medalj om falsksång någon gång blir en OS-gren.
Vad ville man säga med den blå-vita-röda röran som man visade upp för världen?
George Michael fick plugga sin nya singel - varför? -, Kaiser Chefs spelade en Who-låt - varför? - och Spice Girls...ja, varför Spice Girls överhuvudtaget? Inget hängde ihop, men framförallt verkade hela spektaklet inte ha något annat syfte än att göra ogenerad reklam för England. Ett England som i denna tappning framstod som otidsenligt och vulgärt.
Och som om det inte räckte med att näthinnan utsattes för en Scary Spice i glittrig kroppstrumpa, så blev även trumhinnorna brutalt misshandlade. Ray Davies och Liam Gallagher kommer definitivt att ta medalj om falsksång någon gång blir en OS-gren.
Dagens jubilar
Idag fyller Moa 12 år. Hurra, hurra, hurra!
Grattis till världens bästa tolvåring. Jag är så stolt över dig.
Du är ambitiös, smart och omtänksam och så trygg i dig själv.
All min kärlek får du mig från mig idag.
(Bilden är från när vi var i Egypten för några månader sedan.)
Tröst
Hej igen
Tänkte försöka komma igång här på bloggen igen. Mjukstartartar med några saker som hänt de senaste månaderna.
Först ut en reklamfilm som jag kläckt idén till. Den rullar just nu på TV. Filmen filmades in av de fantastisk begåvade människorna på Acne Production. Att delta vid inspelningen på plats i Bercelona var en väldigt trevlig del av mitt jobb.
Musiken av Ben Kocks är pricken över i:et, grädden på moset...ja, vad du vill. Catchy i alla fall.
Mer film, fast i ett helt annat klimat. The Elliots har släppt sin första riktiga video någonsin. Inspelad i ett vintrigt Finland av fotografen och filmaren Anders Lönnfeldt.
Låten är en förmodligen världens första gospel för existensialister. Christian Rosengren hade redan skrivit grunden, men jag fyllde på och skrev ihop den färdiga texten.
Orden i refrängen som fanns redan från början – "All deserted, all desolate" – fick mig att referera till Albert Camus roman Främlingen. I boken mördar huvudpersonen Meursault en arab på stranden, utan synlig anledning. Men i omgivningens ögon begår han ett minst lika stort brott när han inte gråter på sin mors begravning.
Just den biten har jag lånat i texten, fast här handlar det om en bror som inte kommer att begråtas.
Kvinnodagen
Jag orkar inte ha åsikter. Inte här på bloggen. Inte just idag i alla fall.
Egentligen tycker jag ofta och mycket. Jag är medlem i Amnesty, har ett fadderbarn på Kap Verde-öarna, röstar i kommunalvalet och livnär mig i stort sett på att ha åsikter. Jag läser, tittar, lyssnar och reflekterar.
Egentligen tycker jag ofta och mycket. Jag är medlem i Amnesty, har ett fadderbarn på Kap Verde-öarna, röstar i kommunalvalet och livnär mig i stort sett på att ha åsikter. Jag läser, tittar, lyssnar och reflekterar.
Jag står för vad jag tycker, men är samtidigt så receptiv för andras perspektiv att jag ibland har svårt att känna ett behov av basunera ut mina åsikter till andra. Man kan ju faktiskt tycka annorlunda än mig. Och det är helt ok.
Idag har folk tyckt till om kvinnodagen. I bloggar, kåserier, artiklar, radioinslag, debatter, lunchrumssnack...
Följande vet jag: Det är kvinnodag varenda dag hemma hos mig. Från morgon till kväll.
Och det tycker jag om. Punkt
Och det tycker jag om. Punkt
Och nu blir det reklamfilm...
Den senaste tiden har jag varit med att ta fram två olika reklamfilmer. Först ut var en film för norska Riis Bilglas. Inspelningen skedde i snö och femton minusgrader strax utanför Oslo. Här är resultatet:
Veckans jubilar...mitt hjärtas jubilar!
Dagens jubilar
Hur gick det till? Plötsligt är Stella nio år gammal. Idag är det hennes födelsedag. Hon vaknar, förväntansfull och lycklig, av vårt "Ja, må hon leva!". Vi står uppradade vid sängen med paketen i hand. Hurrar fyrfaldigt med nyvaknade stämmor. Örhängen, TV-spel, blåjeans, skor och mössa packar hon upp. Visar stolt upp innehållet.
Everything is Right
Äntligen! Det var så länge sedan jag upptäckte musik som verkligen ryckte tag i mig. Dawes nya skiva "Nothing Is Wrong" är ett undantag. Samtliga låtar är riktigt, riktigt bra. Musiken andas amerikanskt 70-tal – The Eagles, Billy Joel, Jackson Brown – med briljanta texter. Och så gillar jag rösten. En riktig sångröst.
OK, det är retro, men jag har saknat ett band som skriver riktiga låtar. Du vet med verser, refränger, bryggor och meningsfulla, poetiska texter...
2011
Årets bästa skiva: "Bad As Me", Tom Waits
Årets bästa resminne: Ridning på Island
Årets sämsta pryl: Familjens Hyundai Santa Fe
Årets milstolpe: 40 år
Årets bästa bästa TV: "Den som dräper"
Årets tråkigaste: Benen och armen
Årets bästa film: "Black Swan"
Årets roligaste: The Elliots
Årets bästa tidning: "Filter"
Årets viktigaste: "Det du inte såg", Patrik Sjöberg
Raspiga skrönor och nostalgiska vaggvisor som växer för varje lyssning. Waits tillbaka i högform.
Årets bästa resminne: Ridning på Island
Anna och barnens leenden när de ridit genom lavafälten utanför Reykjavik.
Årets bästa bok: "Alla monster måste dö", Magnus Bärtås och Fredrik Ekman
En reportagebok som tar utgångspunkt i en knasig gruppresa genom en stenhård diktatur. Roligt, lärorik och fascinerande. Jag beställde boken den 15 december och den 17:e dog Kim Jong-il. Mystiskt sammanträffande eller ett tecken på mina mediala förmågor?
Årets sämsta pryl: Familjens Hyundai Santa Fe
En bakteriehärd på hjul med strulande växellåda, lynnig radio, rispig lack och blinkers som ballat ut.
Årets milstolpe: 40 år
Att ha ett riktigt födelsedagskalas var oförglömligt för ett julibarn som sällan firat med fest.
Årets bästa bästa TV: "Den som dräper"
Dansk thrillerserie med idel starka skådespelare.
Årets tråkigaste: Benen och armen
Alla timmar på akuten och i ambulanser p.g.a. av familjeanslutna armar och ben som dragits ur led och skadats vid olika olyckor kunde jag varit utan. Dessutom fick jag en p-bot på sjukhusets parkering...
Årets bästa film: "Black Swan"
En intensiv filmupplevelse. Å andra sidan har jag inte sett så många nya filmer i år så konkurrensen var inte så stark.
Årets roligaste: The Elliots
Att släppa "Love|Decay" och spela live var kul, kul, kul.
Årets bästa tidning: "Filter"
Precis som förra året fortsätter Filter att leverera artiklar som öppnar nya vyer. Både högt och lågt.
Årets bästa konsert: Prince på Way Out West
Den lille mannen gick ut hårt och sedan ökade han. Svänget, energin, låtarna och karisman knockade mig ur skorna. Jag har knappt kommit i dem sedan dess. Halleluja!
Årets bästa konsert: Prince på Way Out West
Den lille mannen gick ut hårt och sedan ökade han. Svänget, energin, låtarna och karisman knockade mig ur skorna. Jag har knappt kommit i dem sedan dess. Halleluja!
Årets viktigaste: "Det du inte såg", Patrik Sjöberg
Många vågar inte glänta på dörren till mörkret kring övergrepp på barn. Patrik vågade. Han slog upp den på vid gavel och gav en omisskännligt kaxig röst till alla barn som drabbats av det svartaste svek som finns. Respekt.
Telia Kontor vilar bland fiskarna
Jag har fått ett paket från Telia. Nyfiket sliter jag upp lådan, det står nämligen på paketet att jag skall få "en försmak av Telia Kontor". Redan här borde jag bli misstänksam, för layouten skriker inte direkt smak och finess. Nej, jag tänker snarare på någon tidig version av clip art...
Men, oj! Titta vad som ligger i paketet: Två mazariner! Ahh! "En försmak". Nu fattar jag.
Eller gör jag? Vad menar de egentligen? Smakar Telia Kontor som en inplastat mazarin?
En käck uppmaning att bjuda mina kunder på den ena mazarinen gör inte saken bättre. Tror inte att Telia riktigt har känt in målgruppen här...
Men nu till det själva crescendot på denna häpnadsväckande varumärkesupplevelse i min brevlåda.
Vad ser jag genom plasten? Är det inte...? Jomenvisst. Efter en närmare kontroll får jag mina farhågor besannade. Mazarinerna är mögliga. Nu snackar vi branding som gått riktigt snett. En försmak av Telia Kontor med inplastade - mögliga - mazariner!?
Varför inte lika gärna skicka ett avskuret hästhuvud eller två fiskar inslagna i ett blodigt paket? Då hade utskicket definitivt gjort ett starkare inttryck. Och Telia hade haft mig som ny kund. Garanterat.
Tro det eller ej Telia: Mazarinerbjudandet kan jag motstå.
