Sånger från Andra Långgatan

Efter 45 minuter i kön till Högsbotippen är jag grinig. Det är då som vanen tränger sig före i kön. En riktig rapevan som mikbike brukar kalla dem. Mörkblå, bucklig och lagom rostig.

Nu kokar det över för mig och en kille till som väntar. Vi hoppar ut för att snacka med föraren. Två gentlemän i blåställ tittar förvånat på oss när vi påpekar att det faktiskt är kö. Vi fortsätter att prata. De ser förvirrade ut. Fast lite för förvirrade för att vara helt trovärdiga. En snurrig story om rondeller och ingångar drar igång. De här killarna har dragit den här valsen tidigare. Föraren stiger ut och ställer sig bredbent, tittar med kisande ögon på raden av bilar.

Det här är bra. Han liksom spanar över vidderna för att ta in det som han missat när han kört förbi alla bilar. Hans ansikte lyser sakta upp allt eftersom insikten sjunker in. "Aha, det är därför alla står här i en lång rad." Sedan vandrar han sakta tillbaka till förarplatsen. Backar ut ur kön med några ryck och försvinner med en rivstart.

En kvart senare står jag och lastar ur bilen inne på tippen. Killen i bilen bredvid kommer upp och tackar för att jag backade upp honom när han protesterade. En annan man som följt hela förloppet stämmer in och skakar på huvudet "Vad var det där för stolle?"

Vi förenas i ett gemensamt skratt kring denna totala galenskap. Att tränga sig förbi en kö. I Sverige. Herregud, hur kan man ens komma på tanken?

David Lynch-frisyrer tolkade med hjälp av klassiska konstverk.

Imorgon tänkte jag gå på vernissage. Sebastian Blanck från NYC ställer ut skön konst, men ska också framföra livemusik. Det är på Wetterling Gallery, Arkivgatan 4 som det sker. Alla är välkomna. Ja, även du.

Är det bara jag som tycker att texten till den här låten är jäkligt rolig. Att döma av allas allvarliga uppsyn i videon till The Vaccines "Post-Break-Up-Sex" är det tydligen en seriös låt. Låten sätter sig i alla fall. Hela skivan är bra, påminner om Glasvegas, fast mer uptempo. Gladpunk för 2010-talet, men i allvarlig tappning, typ.

Jag bettade fel. Säger inte hur mycket jag förlorade, men jag tolkar min felaktiga förutsägelse som ännu ett tecken på att jag börjar bli gammal och gubbig.*

Idag fick jag tips om Breathing Earth. En sajt helt i linje med Hans Roslings idéer om att statistik faktiskt kan ge aha-upplevelser om man bara visualiserar siffrorna på ett levande sätt. Koldioxidutsläpp, döda och födda som blinkande färger och prickar. En global lägesrapport från detta ögonblick.

Nytt rekord blev det för Egg & Milk hos Let´s Deal. Aldrig någonsin har så många nappat på ett erbjudande i Let's Deals historia: 3521 stycken. Det funkar helt enkelt så att folk får en grym deal på nätet som endast gäller under 24 timmar, de betalar online, får en digital kod som de sedan löser in hos oss.

Det är alltid fest för mig när kanadensaren Ron Sexsmith släpper en ny skiva. Den här gången har han lierat sig med den gamle hårdrocksproducenten Bob Rock. Resultatet är tyvärr inte lika uppfriskande som jag hade hoppats på. Jag älskar herr Sexsmiths känsla för melodier och hans smarta texter, men de senaste plattorna har har tyvärr gått lite på tomgång. Så också denna gång. Men det är ändå lyssningsvärt. Den nya skivan heter "Long player Late bloomer". Finns i en skivaffär nära dig eller på Spotify.