Sånger från Andra Långgatan

Lyssna nu alla mina vänner i reklambranschen. Jobba med Lotta på Digitalstudion. Hon har tagit bilder för NK American Bakery med den äran. Vilket engagemang, vilken känsla och vilken trevlig tjej. Tack!

Och missa inte heller att smaka på våra whoopies, cupcakes, tårtor, bagels och bröd som vi bakar på nedre planet på NK. Nybakat varje dag. Riktigt goda grejer, jag lovar.

Första recensionen av "Love|Decay".

Även om det bara är en persons åsikter, så har en person blivit berörd.

Ganska häftigt faktiskt.

"Det verkar som om de tre viktigaste uppdragen vårt folk gett åt sina styrande helt glidit dem ur händerna. Vi betalar våra skatter för att få en fungerande sjukvård, goda skolor och en äldrevård värd namnet."

Så skriver hon och menar att saker och ting inte fungerar längre. Jag har ingen erfarenhet av äldrevården, men skolan, dagis och sjukvården har jag många personliga erfarenheter ifrån. Och min reflektion är densamma. Något har gått snett. Framförallt på ledningsnivå, de styrande inom skola och sjukvård tar beslut som är kortsiktiga, kontraproduktiva och korkade. Hela tiden.

Brukare och personal är aldrig i centrum. De kan säga vad de vill, men inte är det någon på ledningsnivå som bryr sig om patienter, läkare, sjuksköterskor, lärare, dagisfröknar, dagisbarn eller elever. Budgetar, politiska karriärer och byråkrati styr besluten.

"Det är dags att inse att våra styrande inte räcker till, vi måste säga ifrån innan allting rasar samman kring oss." avslutar Birgitta Stenberg med.

Hur långt ska det gå? Alla som varit på akuten eller haft ett mer allvarligt akut hälsoproblem kan känna igen sig i DN:s artikelserie om sjukvården. Kampen för att få en sängplats och att enda sättet för att få bra vård är att tjata sig fram – två konkreta exempel som jag upplevt själv.

Och skolan ska vi inte ens börja att prata om. Det sägs sååå många vackra ord om lärandet bland beslutsfattare, rektorer och lärare. Men tyvärr är det ofta bara floskler. Sanningen är den att brist på resurser och dålig planering gör att våra barn inte lär sig tillräckligt mycket.

Verkligheten för mina barn har bestått av ständiga omorganiseringar, besparingar och flyttar. Miljön är stökig och stimmig. Planeringen är kortsiktig.

Resultatet: Barnen trivs inte. Mina barn vill byta skola, inte på grund av mobbning eller personliga problem, utan helt enkelt för att de tycker att det är för stökigt i skolan. Flera av deras klasskamrater säger precis samma sak. De vill till en skola där lärandet är i centrum, en skola där arbetsmiljön är mer harmonisk och man kan lita på det som de styrande och lärarna säger. De vill inte att planerna ändras hela tiden.

Hittills har jag bara känt mig uppgiven. Inte vetat hur jag ska kunna påverka situationen. Jag tror att fler känner som jag. Så det kanske är ett sundhetstecken trots allt, att 57% inte röstade i landstingsvalet i Göteborg. För politikerna har haft chansen att göra saker och ting bättre i de här frågorna, men ingen - oavsett partifärg - har vänt den nedåtgående spiralen.

När kommer det att hända? Kommer det att hända?

Om jag bara fick lyssna på ett album resten av mitt liv, så hade nog Paul Simons "Graceland" legat bra till. Varenda sekund av den plattan är värd att lyssna på. Om och om igen. Här blandar han sitt amerikanske pop- och rockarv med sydafrikanska rytmer och toner. Melodierna är helt unika, varma och vingliga. Texterna är i Nobelprisklass. Musikerna är i världsklass. Det är originellt, lättillgängligt, smalt, tidlöst och förbannat bra.

Så fort jag är lite nere, lyssnar jag på "Graceland" och blir på bättre humör. Snart kommer Paul Simons nya platta. Jag väntar andlöst.

Telefonen ringer. "Pappa, har du glömt bort mig?" Jag blir alldeles kallsvettig. För i samma sekund som frågan ställs, så inser jag att det är sant. Jag HAR glömt bort henne.

Vi hade en avtalad tid för besök hos skolsyster. Där skulle hon genomgå läkarkontroll och få en spruta. Besöket skulle ske klockan 10.50. Klockan är nu 13.30.

"Jag har väntat hela dagen. Tittat ut genom fönstret mot parkeringen, men du kommer aldrig". Hennes röst är ynklig. Jag känner mig som en riktig sopa. En riktig ärkeusling till förälder. För detta har vi pratat om länge, hon har faktiskt sett fram mot att träffa doktorn och få sin spruta. Alla andra i klassen har redan tagit den.

Jag förklarar att jag har missat det. Glömt bort helt enkelt. Ber henne om ursäkt och frågar om hon kan förlåta sin tankspridda pappa. "Ja" säger hon med mjuk röst.

"Tack" säger jag. Den här gången är det jag som låter ynklig. För jag kan inte förlåta mig själv. Att min dotter har ett stort hjärta är ingen ursäkt för att jag har en rörig hjärna...

Det är inte havet. Det är inte ett glas samarin. Nej, bruset i mina öron är resultatet av två dagars repetitioner med bandet. Från förmiddagen till sena kvällen har vi stått i studion på Hisingen, där Herr Storm är chef. Fantastisk bra ljud, men lite högt emellanåt. Förlåt, starkt heter det. En viktig distinktion. Högt syftar på tonernas läge på tonskalan - det går att spela höga eller låga toner – medan starkt syftar på ljudstyrkan. Detta påpekar Herr Storm tålmodigt varje gång någon förväxlar begreppen.

Vi spelar samma låtar om och om igen. Det blir som någon slags meditation till slut. Svårt att veta var allt börjar och slutar. Minne, motorik och samspel sätts på prov. Vi diskuterar ackord och fills och pads och allt vad det heter. Trettio till fyrtiofem minuter musik ska det bli. Men just nu är det bara konsert i mitt huvud. En brusig natt väntar.

Ursäkta min frånvaro från bloggen den senaste tiden, men jag har haft fullt upp. Bland annat med att fixa inför den kommande skivsläppsspelningen med The Elliots.

Vi har till exempel repeterat musik och tagit bilder på bandet. På några av bilderna tog vi med alla familjemedlemmar till bandet. Fruar, sambos, barn och en hund - på en kyrkogård. Den lugne och tålmodige fotografen David Camino lät sig inte distraheras av kalabaliken utan tog helt lysande bilder. Du kan se dem här.

Missa inte spelningen för guds skull! Vi spelar våra nya låtar och bjuder på överraskningar.

Om du inte gått med i bandets Facebookgrupp, så är det här ett lysande tillfälle. Då kan du anmäla om du kommer (eller inte) och få mer info allt eftersom det närmar sig. Tjing!