Skuggor i gränden...

Folk dör ju varje dag. Det är kanske en cynisk iaktagelse, men faktum är att jag sällan blir berörd av det. Jag läser om det i tidningen: Tusentals människor döda i en katastrof... Hundratals döda i cancer varje år... Dussintals döda i trafiken varje helg...

Men så plötsligt drabbas jag. Jag läser om någon i min ålder. Från Göteborg. Som har barn. Som spelar musik, eller rättare sagt, som spelade musik. Jag kände honom inte, ändå får jag en klump i magen. Jag surfar vidare, läser allt jag kan finna. Varför får jag ett behov av att se hans ansikte? Varför vill jag veta mer?

http://bede.se

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0