Fredagsmetal
Den här låten är grym!
Ikväll bär det av på konsert med Mustasch och Lillasyster i Lisebergshallen.
Rekordnedgång. Inte bara på börsen.
I morse vägde jag 30 kg mindre än för drygt 6 månader sedan. Det är värt att firas tycker jag. Kanske med en öl lite senare ikväll rent av. Det skulle ju vara väldigt crazy - en öl på en onsdag!
Jag har på ett mycket vetenskapligt sätt noterat vikten dag för dag. Och vad kan man dra för slutsats av det?
Jag har på ett mycket vetenskapligt sätt noterat vikten dag för dag. Och vad kan man dra för slutsats av det?
Tja. Den första månaden gick jag ner ganska snabbt. Då bytte jag ut alla måltider mot Modifast. Fast då kan man också notera att magens omfång inte minskade särskilt mycket i förhållande till vikten, det ser man på den röda kurvan.
Sedan kom sommaren. Då grillade jag och drack öl och vin oftare än vanligt. Det märktes tydligt på den blå viktkurvan som nu vände uppåt under semestern. Magen var ändå lika stor. Under sommaren började jag att springa då och då. Så efter semestern satte viktnedgången fart igen och magen minskade faktiskt gradvis i omfång. Kors i taket!
De senaste 1-2 månaderna springer jag 4-5 gånger i veckan. Det har satt ordentlig fart på förbränningen, varje vecka har fläsket blivit lite mindre dallrigt kring naveltrakten. Men ändå är det där som problemet kvarstår. Rent viktmässigt har jag just nu uppnått min idealvikt. MEN! Jag har fortfarande för mycket bukfett för att det ska vara hälsosamt. Istället för nuvarande 106 cm runt magen borde jag ligga mellan 90 och 95 cm.
Alltså är mitt nya mål att minska magomfånget. Jag har börjat att träna magmusklerna med några övningar som Anna givit mig. Dagens träningsvärk skvallrar om att det redan givit lite effekt.
En oväntad sidoeffekt av viktprojektet är att jag är nära att bli smalast i The Elliots. Bara en enda rocker är smalare just nu (Jag nämner inga namn) och det säger jag inte för att skryta (Eller jo, det gör jag faktiskt!). Skulle jag bli smalare än honom, så är det första gången i bandets 18-åriga historia som jag inte är överlägset fetast. Bara en sån sak...
Alltså är mitt nya mål att minska magomfånget. Jag har börjat att träna magmusklerna med några övningar som Anna givit mig. Dagens träningsvärk skvallrar om att det redan givit lite effekt.
En oväntad sidoeffekt av viktprojektet är att jag är nära att bli smalast i The Elliots. Bara en enda rocker är smalare just nu (Jag nämner inga namn) och det säger jag inte för att skryta (Eller jo, det gör jag faktiskt!). Skulle jag bli smalare än honom, så är det första gången i bandets 18-åriga historia som jag inte är överlägset fetast. Bara en sån sak...
Bokstav för bokstav, tangent för tangent
Följande bokstavstangenter saknas på vår dator:
q e a h < -
Men det är fler tangenter än så som saknas. Totalt sett är 17 stycken är borta. De flesta är inte teckentangenter, utan sådana där funktionstangenter. Typ alt, ctrl och shift.
De lyser med sin frånvaro, rent fysiskt. På dess forna platser trycker jag med fingertopparna på runda metallplattor, som liksom har två små armar som pekar åt olika håll beroende på vilken tangent de representerar. Det funkar ändå. Och mitt minne är förvånansvärt gott. Rent instinktivt trycker jag alltid på a när det ska vara ett a. Till och med q brukar bli rätt. Fast hur ofta skriver jag q egentligen? Tre gånger, som i den här texten, är nog rekord.
Det är Kajsa, 2 år, som samlar på tangenter. Ibland är de bara spårlöst försvunna, var hon gör av dem vet jag inte. Ibland vickar de som lösa mjölktänder och ställer till bekymmer. Jag får då trycka hårt och bestämt flera gånger för att det ska ge önskad effekt. Just nu trilskas r, c och v.
Oj, c lossnade faktiskt när jag tryckte den här gången. Man ser faktiskt på fotot som jag tog alldeles nyss, att den satt löst. Nu har den slitit sig loss, omöjlig att fästa på plats igen.
Undrar om det finns en tangentfe? Vad händer då om jag lägger c i ett glas över natten?
En helg snurrar på så fort, så fort
Tänk att en helg kan passera så fort. Vi besökte jul på Liseberg. Frös om fötterna. Vann ingenting på chokladjulen som vanligt. Åt på kinarestaurang. Drack öl med några polare. Sov länge. Åt frukost. Sov igen. Sprang i Skatås för första gången. 8 km i beckmörker...klockan fem på eftermiddagen. Tittade på Hål i väggen. Vips! Snart måndag.
Förbannat frustrerande frågor
Om ett träd faller omkull i skogen och ingen är där - hörs det något då?
Om jag joggar Slottskogen runt en fredagkväll och min Nike+ inte registerar löprundan - har jag sprungit då?
Det luktar pengar
Island fick ett lån från internationella valutafonden igår natt. Fem miljarder kronor. Eller var det kanske ännu mer? Jag vet inte riktigt. I vilket fall som helst så är Sverige är med och betalar. Lite motvilligt dock. Borg ville se en trovärdig plan och prognoser som sträckte sig längre än till 2010 innan han sa OK. Och det låter väl sunt? Efter den upptrissade finanskarusellen på Island är det sista Island behöver ännu ett dumdristigt och dåligt underbyggt lån.
Men egentligen tycker jag att det hela osar katt. För inte skulle jag förvänta mig att grannen skulle låna mig pengar när jag hade spelat bort mina stålar på Casino Cosmopol...
Förr sa islänningarna alltid: "Det luktar pengar", när de närmade sig den lokala hamnen. Isländska hamnar stinker gammal fisk. Att den doften påminner islänningarna om pengar säger allt om fiskets betydelse på ön.
Men de senaste tio åren har pengar slutat att lukta på Island. Det har skett i samma takt som nyrikedomen i finansboomens kölvatten blivit allt mer markant. Möjligtvis har dyra viner, parfymer och läderklädseln i nya lyxbilar spridit en svag doft kring sig i Reykjaviks centrum. Men det är definitivt slut med det nu.
Min gissning att fiskarna kommer att göra stark comeback som landets hjältar. För männen som byggde landet fortsätter att dra upp fångsterna i samma takt som vanligt.
Business as usual. Och plötsligt luktar isländska pengar fisk - precis som vanligt...
Saker på T
Jag tyckte att t-shirten med texten "Don't call it a come back" var passande när vi spelade på Bandit Radio med bandet. Vi har trots allt spelat ihop ganska länge. Jag köpte den på Shelta, helt klart en av Göteborgs bästa affärer som har väldigt mycket färgstark, annorlunda och kul amerikansk street-design. Att den dessutom ligger på min hemgata, Andra Långgatan, är ingen nackdel.
Vill du ha mer i den stilen, fast från ett helt annat land, ska du beställa dina kläder från inmate.is. Det är en isländsk sajt som säljer t-shirts och jackor som tillverkas av fångarna på ett isländskt fängelse. Kläderna har namn som Sing-Sing, Alcatraz, San Quentin och Folsom. Just nu är den isländska kronan ganska billig, så passa på. Rena rånet änna!
P.S. "Don't call it a comeback" är första raden i LL Cool J's låt "Mama Said Knock You Out". En jäkligt bra låt, som för övrigt spelades i avsnitt 2 av Bob Dylans radioserie The Theme Time Radio Hour. Dylan citerade då en hel vers av låten utantill.
Gott och blandat
När man ska spela live i direktsändning för första gången så kan det ju lika gärna vara i både radio och tv, eller hur? Det gick väldigt bra i alla fall. Framförallt var det kul att vara med hos morgongänget i Bandit Radio och Kanal Lokal i fredags. Det blev en massa snack om Island, vilket var otippat. Och sällan har vi i The Elliots varit så avslappnade på scen, men den lilla, lilla studion och de genuint trevliga människorna gjorde att vi trivdes väldigt bra.
Helgens sirap:
När jag senare på kvällen såg Ron Sexsmith på Storan, så slog det mig att hans nya lugg inte var helt olik Brolles. Fast hans trånga, vinröda kavaj fick honom att se ut som en alkad cirkusdirektör. Runt mig satt Anna och mina vänner och nickade till, fast jag njöt av varje sekund. Tråkigt, sa någon, fast bra. Då är väl jag tråkig då, för jag tyckte bara det var bra. Ett riktigt band med trummis och allt hade varit kul att se, men det är melodierna, harmonierna och texterna jag diggar. Sockersött skrev Kai Martin dagen efter i GT. Fast då har nog herr Martin inte lyssnat på de syrliga texterna. Och jag smakar gärna sötsur kanadensisk sirap i min ensamhet, när alla andra har somnat.
Helgens klimax:
Nike+ och min nya iPod har fått mig att kuta flera gånger i veckan. Sju kilometer sprang jag i söndags och då upptäckte jag den perfekta joggingmusiken: Glasvegas. Shit pomfritt asså. Vilken power! Jag var fräsch som en nyponros när jag anlände till porten för att stretcha.
Helgens antiklimax:
En flaska "Black Orval" på Bishops Arms. "Praktiskt omöjlig att få tag på" stod det på skylten i baren. Jag som faktiskt besökt det legendariska trappistbryggeriet gick på det. "Black Orval" hörde jag aldrig talas om när jag var där, det måste vara en nyhet. Men när jag smakade visade det sig vara något jag kände igen: Munkarnas egen brygd som jag fick smaka innanför klostrets väggar. Det är en alkoholsvag, utspädd variant av det vanliga Orvalölet som munkarna dricker till sina måltider.
Alltså en 33 cl folköl. För 225:-...
Kolla in Sexsmith
På fredag morgon sjunger jag live med The Elliots på Bandit Radio. Men en minst lika stor (!) musikalisk händelse sker på Storan samma kväll. Då spelar en av mina favoriter live, den kanadensiske singer- / songwritern Ron Sexsmith. Jag är väldigt svag för hans intrikat svävande melodier och veka röst. Han har dessutom en skön, distanserad och humoristisk framtoning på scen som står i kontrast till hans ganska så allvarliga musik.
De senaste tio åren har Ron Sexsmith befunnit sig på en evig turné, världen över. Numera ger han sin musik på eget bolag, lite i skuggan den stora skivbolagsvärlden, men han har en stadig fanbase som troget köper hans skivor. Det där riktigt stora genombrottet har aldrig kommit. Trots en fantastisk flora av låtar, där många sånger fått klassikerstatus efter att andra kända artister gjort covers på dem.
Så det blir mitt helgtips i Gbg! Kolla in Ron Sexsmith på Storan. Jag kommer i alla fall vara där...
Lill-lördag
Det blev lite kalas för min svåger igår på Bishops Arms, Järntorget. Oj, vad konstigt att dricka öl på en måndag, avbryta för att gå på sånglektion i 45 minuter, och sen komma tillbaka för mer öl. Men skoj.
Lite trött och svag idag dock....
Bloggpremiär!
Nu har jag dragit igång The Elliots blogg på allvar. Den är på engelska, så att även utländska besökare ska kunna följa arbetet med vår nya skiva. Faktum är att det större delen av vår låtförsäljning är låtar som laddas ner från andra länder än Sverige. Mest U.S.A, men även Brasilien, Ryssland och Australien. Så därför blir det alltså english.
Blogghuvudet består av en sprillans ny bandlogo, designad av formgeniet Nicklas Hultman. Snygg va?!
Snygg PR-kupp
Killarna i bandet Eric Ramsey tar god tid på sig. Men å andra sidan är det alltid kvalitet på allt de gör. När de i dagarna kommer ut med en ny mini-cd, som de spelat in under 3-4 år, kanske mer, så släpps skivan i en begränsad upplaga i ett handsytt tygfodral. Att designen är snygg som sjutton ser du här ovanför.
Förra helgen lyckades de med dessutom på ett beundransvärt sätt att skapa uppmärksamhet kring bandet. De gjorde det med ett synnerligen slipat PR-trick. En intet ont anande reporter på GT nappade på ett tips från en kille som hade hittat en DVD på spårvagnen med en proffsig musikvideo på. "Någon måste ju sakna den?" säger killen i artikeln och så finns det en länk till videon i slutet av artikeln.
Youtube-sidan med den anonyma videon fick 8000 besök på två dagar och spekulationerna gick vilda om vilket bandet är i videon. En väldigt snygg "budgetvideo" måste tilläggas. Låten heter "Birth Intensity":
Rekord!
Imorse bröt jag 90-kilosvallen! Senast jag vägde så lite var när jag träffade min "fru" - alltså cirka 16 år sedan. Mitt dilemma är att magen är fortfarande lite för stor för att vara hälsosam. Så nu är det sit-ups som gäller...och jag som hatar sit-ups...
Investering inför varvet
Vet ni vad? Jag har anmält mig till Göteborgsvarvet.
Jooo, det är sant. Så för att ladda inför detta kraftprov utan like i mitt liv (jag har aldrig sprungit så långt, någonsin) så gjorde jag en major investering idag. Först provade jag ut ett par Nike+ på Löplabbet. Därefter gick jag rakt över gatan till Macforum och inhandlade en iPod Nano. Så ikväll blir det premiär för hela kitet.
Nu ska här springas. Just nu springer jag 4-5 ggr veckan, ungefär 5 km varje gång. Ett Göteborgsvarv är 21 km. Idag är det drygt 6 månader kvar. Nema problema!
Soffanappning och morgonsoffa
Möblerna och maten är fotade på Egg & Milk. Den välbekanta miljön dyker plötsligt upp som skyltfönster för en marknadsföringsbyrå här i stan. Det känns lite konstigt får jag säga...
Dessutom var G-P på vårt lilla café imorse för att snacka med några glada frukostätare om resultatet i det amerikanska presidentvalet.
Läs artikeln här.
Dessutom var G-P på vårt lilla café imorse för att snacka med några glada frukostätare om resultatet i det amerikanska presidentvalet.
Läs artikeln här.
The Elliots live i radio!
Fredag den 14 november så kommer The Elliots att spela live hos Morgongänget i programmet Rivstart. Jajemensan, det ramlade ner ett mail från Peter Sandholt, som bjöd in oss till studion. Programmet sänds i både radio och TV, på Kanal Lokal. Det ska bli skôj! Mer info kommer så småningom...
Veckans karaktärstest
Mer viktsnack. Förra veckan började vi att tävla i viktnedgång i bandet. Alltså den som går ner mest vinner. Aktiviteten som internt kallas "Hetsras 2008" ska pågå fram till jul. Resultaten redovisas löpande i ett fantastisk excelark, som sammanställs av bandets egen IT-konsult Christian. Där finns allt man kan tänka sig; BMI, fettprocent, viktnedgång i kg och procent, med mera, med mera...
Den här veckan lyckades jag faktiskt gå ner 1,5 kg, men då joggade jag fem kvällar och tog det väldigt lugnt med mat och dryck i helgen. Just helgen vilket brukar annars vara den vanligaste källan till strul med vikten. Men mina 1,5 kg är dock inget jämfört med de 3,2 kg som en annan tävlingsdeltagare lyckades gå ner under veckan. Det kommer att bli tufft att hävda sig i konkurrensen. Jag har ju trots allt redan gått ner 25 kg under året som gått.
Sen hjälper det ju inte direkt att min arbetsplats är rena Sodom och Gomorra när det kommer till snask. Fotot här ovan visar hyllan som står i entrén till kontoret. Den är fylld med olika sorters chokladkakor som en av våra kunder saluför.
Och ja, det är bara att ta för sig och äta hur mycket man vill. Helt gratis...
Snacka om karaktärstest av stora mått!
Kalorierna är på g igen
Som jag misstänkte. Det gamla hederliga kaloriräknandet är på väg tillbaka. I New York Times läser jag en artikel om att alla nya, trendiga viktfajtarmetoder fått konkurrens av kostcirkeln igen.
"For the last few decades, the most popular diets were complex formulas that promised abundant eating with just the right combinations of fat, protein and carbohydrates. Now those regimens are starting to look like exotic mortgages and other risky financing instruments. And just like a reliable savings account, good old calorie counting is coming back into fashion."
Att gå ner i vikt är inget nytt. Kalorier in...kalorier ut. Svårare än så är det inte.
Men det är klart. Hur sexigt låter det?
Och om GI blir ute, vad skall Fredrik Paulún då försörja sig på då?
