Sånger från Andra Långgatan

Barnen hade hundra koll på att det var Earth Hour, så vi hade laddat upp med rejält med stearinljus. Det blev en kväll med gamla goda sällskapslekar för hela familjen.

Det rådde stor spänning när klockan blev halv nio. Vi släckte alla lampor och stängde av alla hushållsmaskiner, vitvaror och datorer. Sedan gick vi ner i trapphuset till gatan med bara ett värmeljus som ljuskälla. Målet var att handla godis på 7-Eleven. När vi kom dit så var butiken upplyst som en julgran. Till tjejernas stora förvåning.

Men de klagade inte, de skulle ju få sötsaker.

Därefter följde en och en halv timme med charader i vardagsrummet. Till och med Kajsa, 2 år, var med. Rätt svar var på hennes charader var "1-0" varje gång! Och hon hann uppträda minst tio gånger.

En mysig kväll. Men NU ska jag gå och lägga mig. God natt!

En perfekt syssla på en grå och mulen söndag är att kolla in sajten TED. Den är fullmatad med föreläsningar på mellan tre och tjugo minuter med några av världens mest inspirerande och kunniga tänkare inom alla områden. Det är nästan alltid överraskande, fascinerande, underhållande och lärorikt på samma gång.

Ett perfekt exempel är Hans Rosling från Karolinska Institutet i Stockholm. Han är expert på välfärds- och fattigdomsstatistik, han bryter på härlig professors-svengelska och han får ett tlll synes tungt ämne att svänga som en hel jazzkonsert. Missa inte det utflippade slutet!

Den eminenta Islandsbloggen rapporterar om två isländska skräcknyheter, en filmskräckis och en verklig skräckis. Kanske är båda tecken i tiden? Eller helt enkelt illavarslande rapporter från ett skräckslaget land i centrum av den globala ekonomiska krisen...

Först den verkliga nyheten om ett får som fötts med två huvuden. Det levde vid födseln med avlivades senare av en veterinär som konstaterade att det inte skulle kunna överleva. Hur stor är chansen att något sånt händer? I Göteborgs Naturhistoriska Museets Naturaliekabinett finns ett dubbelt kalvhuvud som funnits där sedan jag var barn. Sådana "freak of nature" uppträder inte så ofta. Om man var vidskeplig voodofantast eller författare till dåliga skräckfilmsmanus så skulle man kunna tolka det som ett illavarslande tecken.

Och på tal om skräckfilmsmanus. Den andra nyheten handlar just om en isländsk skräckfilm med det B-filmsklingande namnet Reykjavík Whale Watching Massacre. Och den verkar faktiskt kunna leva upp till B-filmsförväntningarna. Åtminstone om man ska döma av trailern som är ute nu. Alla klassiska ingredienser finns med: En grupp intet ont anande offer instängda i klustrofobiska miljöer, svettiga skräckslagna brudar som skriker, blodtörstiga galningar med vassa tillhyggen, blodsplatter och en modig hjälte som förmodligen är ensam kvar med mördaren i slutet av rullen. Lägg till blodiga valar, så har du en liten extra twist som skiljer den från andra filmer i genren.

Premiär 9 september på Island.

" - Vi delade replokal ett tag med Broder Daniel i det gamla fryshuset vid fiskhamnen. Det stod glas med kiss överallt, för de ville inte heller använda toan i huset."

Karin Dreijer Andersson från Honey is Cool / The Knife / Fever Ray i GP Två Dagar

Det verkar ha vimlat av kända musiker i Fryshuset när vi hade replokal där. Fast de var inte kända då. Vi visste att Union Carbide Productions repade på våningen ovanför oss. De var våra idoler, vi spelade covers på deras låtar och var kraftigt influerade av deras musik, så varje gång vi såg någon i bandet blev jag alldeles nervös. Fast sångaren Ebbot såg jag aldrig vad jag kan minnas. Vi delade lokal med Pinko Pinko som var signade på en het indielabel och turnerade i Japan. De flyttade till Stockholm för att bli stora, men försvann spårlöst från listorna efter ett tag.

Och visst var det sunkigt i Fryshuset. När vi flyttade in stod vissa lokaler tomma och de användes som soprum av banden. Dasset var riktigt äckligt och läckte ner i vår lokal som låg nedanför. Vid urinoaren satt en handskriven lapp :"Har du fimpar i urinen, bör du genast uppsöka läkare!" 

Vår trummis Patrik fixade en lägenhet i fryshuset. Det var iskallt i lägenheten på vintern, men på sommaren kunde han ordna stora fester på sin gigantiska takterass. Lukten från fiskhamnen vande man sig vid efter ett tag...

Min svåger tog brons vid SM i tyngdlyftning, klass 110 kg, under helgen. Grattis Martin! Jag som inte ens vunnit en poängpromenad i mitt liv. Här ser du ett klipp från en tävling. Visst blir man imponerad och samtidigt lite rädd. Nu lär jag inte vinna armbrytningstävlingarna vid släktträffarna i fortsättningen...

***

Logga nu in på Facebook innan du klickar på länkarna som följer.

Någon har startat en grupp på Facebook som heter "Vi rasar mot Egg & Milk", som för närvarande har 65 medlemmar. Gruppen sorterar under beteckningen "Organisationer - Mänskliga rättigheter". Skälet till detta raseri är att vi höjt priset på take-away-kaffet från 12 till 18 kronor. Gå dit och läs kommentarerna, de är väldigt roliga faktiskt. Jag tolkar detta engagemang som ett uttryck för genuin kärlek till Egg & Milk och vårt goda kaffe.

Då upptäcker jag även en Facebookgrupp, som är raka motsatsen.
En fansajt som heter "Alla vi som äter på Egg & Milk".
Tänka sig. Världen är verkligen full av engagerade människor.

Jag upptäckte precis att jag bloggat i ett år. Shit, vad tiden går fort. 

På väg hem från jobbet. Stressad. En man med en röd flagga stoppar mig på Södra Larmgatan. 

Kanske är det symboliskt på något sätt? Mitt i middagen så gick köksbordet sönder. Stella vilade armbågarna på det och då rasade allt i knät på oss - bordet är numera hälften så stort. Sedan blev det stopp i avloppet. Har jag nämnt att min jobbtelefon och iPod har pajat den senaste tiden? Helt kaputt. Och så lossnade en knapp i brallorna när jag repade. 

Det har varit några omtumlande och tröttande dagar på jobbet. Massor av möten, information och känslor som sammantaget tagit musten ur mig. Min första reaktion på att bli uppsagd från jobbet var mest en ryckning på axlarna,  beskedet var ingen överraskning. Men sedan måste jag börja fundera på mina alternativ - hur ska jag försörja mig? Vad vill jag göra? Vad KAN jag göra? Hur är det egentligen på jobbfronten? Vill jag jaga reklamjobb? Eller ska jag satsa på något helt annat?

Min copykollega på Trigger, som också blivit uppsagd, ska åka till Indien på obestämd tid och hälsa på en kompis. Coolt! Inget alternativ för mig dock. Men jag blir lite avis...

Jag blir också inspirerad när jag läser om Morten Lund, en dansk riskkapitalist och IT-entreprenör som förlorat hela sin förmögenhet som en följd av krisen. Han blev extremt rik efter några lyckade investeringar i bl.a. Skype. Pengar som han satsade i ett danskt tidningsprojekt (Startat av isländingar!! Naturligtvis...) som gick i stöpet i slutet av förra året. Nu är alla pengar borta, hans gamla medarbetare stämmer honom och han blir av med familjens dyra villa.

Men! Han har en helskön inställning.
I den här intervjun och föreläsningen säger han bl.a. (typ)

"Det är bara människor som föds rika har ett problem med att förlora pengar."
"I lågkonjunkturen är inget annorlunda för en sann entreprenör. En entreprenör kan alltid förlora allt."

...och vad det gäller hans eget misslyckande...

"Jag var lycklig innan. Jag kommer att bli lycklig igen."

Jaha, livet tar alltid nya intressanta vändningar. Nu verkar det som om jag återigen ska bli en frilansare i Göteborgs reklambyråvärld. Sexton är uppsagda på Trigger och jag är en av dem. Inget chockerande, mest bara krångligt. Men Resumé, en introvert liten nyhetskälla, adderar lite krydda i form av en porrskandal...

Det är inte så många som läser den här bloggen. Så därför vill vill tacka dig, trogna läsare, som orkar att följa mina schizofrena inlägg om allt mellan himmel och jord. Bland annat du mamma, puss på dig!

Jag vet att jag gör generalfel som inte håller mig till ett ämne eller tema utan bara ser det här som ett utrymme att få utlopp för min egen perversa skrivlust. Men det är kul!

***

Just nu läser jag "Tillsammans är man mindre ensam" av Anna Gavalda. Den verkar lovande. Väldigt fransk och mysig...

***

Jag har glömt bort att rekommendera den irländska filmen "Once". En underbar bagatell, som återigen avslöjar min svaghet för irländsk musik. För den här filmen handlar till stor del om just musik. Musik som en byggsten i livet.

Filmen är inspelad med en minimal budget och på extremt kort tid med okända skådespelare. Men resultatet är fantastiskt, och mest av allt en glädjekick...!

***

Har jag sagt att jag sett musikens framtid? Den heter Spotify! Om du inte skaffat dig det ännu, så gör det. Nästan allt finns där. Rakt in i örat. Gratis.

***

Anna fyller 37 år på söndag.

***

Min arbetsplats har varit uppmärksammad i Resumé. Här och i viss mån här. Inga glada nyheter, men samtidigt inga nyheter för oss som jobbar där. 55 miljoner kronor back...hmm...det blir många godisbitar det.