Världens bakåtveckling
Om och när jag fyllde 100, så skulle rätt mycket ha fixat till sig.
Mina barn skulle få det bättre än jag helt enkelt.
Och det verkade faktiskt bli så. Åtminstone kändes det så de första 20-25 åren av mitt liv. Saker och ting verkade gå åt rätt håll. I skolan ritade vi fredsduvor, jobbade med A Non Smoking Generation, gjorde Operation Dagsverke för Håll Sverige Rent och hade knappar med Rör inte min kompis. På TV sändes World Aid-galan, ANC-galan och Metal Aid-galan. Och det kändes som det gav resultat. Barn i Afrika fick fler hjälpsändningar, diktaturer i många länder föll, Berlinmuren föll, Sovjet fick Perestrojka, i Sydafrika försvann apartheid, i Asien hade man en ekonomisk boom. De flesta verkade få det bättre
Naivt? Javisst, det var massor av annan skit som pågick då med. Krig, arbetslöshet och förtryck. Jag vet, men nu pratar jag bara om en känsla. Världens folk och ledare ville att saker skulle bli bättre. Så kändes det på skolgården i Torslanda i alla fall.
¨
Nu läser jag tidningen och undrar om allt det där är bortblåst. Eller det kanske bara är jag, likt en åldrande hippie, som tycker att världen har blivit helt wacko den senaste tiden. "Vart tog idalen vägen?!" skulle väl sextiåttorna säga. Men det är ungefär så jag menar faktiskt.
Nu läser jag tidningen och undrar om allt det där är bortblåst. Eller det kanske bara är jag, likt en åldrande hippie, som tycker att världen har blivit helt wacko den senaste tiden. "Vart tog idalen vägen?!" skulle väl sextiåttorna säga. Men det är ungefär så jag menar faktiskt.
Klimatet är självklart en riktig backlash. Det känns definitivt inte som vi lämnar över en bättre värld till våra barn när det gäller utsläpp, avgaser, översvämningar, stormar och miljögifter. Saker går alldeles för långsamt.
Men sedan är det allt det andra. Att vi fortsätter skicka folk till krig med högst tveksamma motiv. Att terrorism blivit en global verklighet, men också ett hjärnspöke som motiverar regeringar till märkliga handlingar. Till exempel att västdemokratier spärrar in folk utan rättegång och torterar fångarna. Att europeiska länder tvångsdeporterar romer utan att det blir en storm av protester från omvärlden. Och här hemma i Sverige får Sverigedemokraterna massor av röster och gör en valfilm som bara kan matchas av gamla tyska propagandafilmer från 40-talet. Hur har det kunnat gå så långt?
Men framför allt är jag förundrad över hur tyst det är. Hur sällan det är någons som kommenterar hur idioti och fördumning brer ut sig. Att inte protesterna är högre mot den historieblinda populismen.
Men det kanske inte finns tid över helt enkelt...
Vi måste hinna med att lägga livspussel, twittra, shoppa, göra karriär, skriva Facebook-statusar och baka surdegsbröd. Och blogga förstås.
Fredagsmusik
La Roux gjorde en grym spelning på Way Out West.
Retrosynt och en Tintin-kopia med fantastisk falsettröst känns fräscht.
The Elliots på Spotify
Det tog bara tre år. Men nu finns vår skiva "Bullet for Pretty Boy" på Spotify. Det var nåt strul som fördröjde hela grejen. Om du inte har Spotify så går ju skivan faktiskt också fortfarande att köpa på Itunes eller CD Baby om så önskas. Förhoppningsvis kommer vi också att bli klara med den nya skivan innan året är slut. Fyra mixar är klara, tio är kvar att göra.
Du kan följa arbetet med den ännu odöpta skivan på The Elliots Facebook-sida och hemsida.
Fysisk 40-årskris
Krämpa 1: Ont i ryggen.
Krämpa 3: Gikt.
Anna kom ner i köket häromdagen när jag just hade hällt upp ett glas vin. Hon hade googlat på gikt. Torrt konstaterade hon att jag numera borde undvika kött, öl och alla produkter som innehåller jäst eller alkohol. Om jag ville undgå att få gikt alltså.
Så nu är frågan: Vit månad eller inte? Eller ska jag kanske bli vegetarian? Helnykterist? Gå på GI-diet? Allt det ovanstående? Eller ska jag köra på det gamla vanliga alternativet: Förnekelse. Den värkande tån kan ju bero på nageltrång också, eller hur?
Ådrog mig detta någon gång i somras. Misstänker att det började när en överförfriskad vän hoppade upp på mina axlar i kön till en korvkiosk en sen natt på stan. En kota i övre delen av ryggen är öm som f*n och jag är stel och har värk hela tiden. Har varit hos naprapat och käkar Ipren, men inget hjälper.
Krämpa 2: Halsbränna.
Efter en sommar med god mat och dryck, så verkar magen inte riktigt ha hämtat sig. Om jag inte käkar regelbundet, så bränner det utan hel*ete i magen och halsen. Käkar Novalucol vid behov. En whisky hjälper.
Krämpa 3: Gikt.
Jag får erkänna att just den här krämpan inte är bekräftad. Kanske inte ens är sann. Eller rättare sagt, jag är ganska säker på att jag inte har gikt. Men jag inbillar mig att jag är på väg att få det. Jag får nämligen så jäkla ont i stortån ibland när jag sitter still länge. Typ på jobbet eller i bilen. Därför har jag fått för mig att jag är på väg att få gikt, eller portvinstå som det också heter. Jag vet faktiskt folk som har det. Och fy f*n vad det verkar jobbigt. Man kan tydligen inte ens sova med täcket på tån utan att det värker som sjutton.
Anna kom ner i köket häromdagen när jag just hade hällt upp ett glas vin. Hon hade googlat på gikt. Torrt konstaterade hon att jag numera borde undvika kött, öl och alla produkter som innehåller jäst eller alkohol. Om jag ville undgå att få gikt alltså.
Så nu är frågan: Vit månad eller inte? Eller ska jag kanske bli vegetarian? Helnykterist? Gå på GI-diet? Allt det ovanstående? Eller ska jag köra på det gamla vanliga alternativet: Förnekelse. Den värkande tån kan ju bero på nageltrång också, eller hur?
Ninnaninnaninana ninnaninnaninna...
Jag läste Pluras bok "Resa genom ensamheten" i somras. En odyssé i musik, kärlek, fester, turnerande, droger, sex och – naturligtvis – mat. Plura skriver fascinerande öppenhjärtigt och ärligt om sina tankar kring det mesta. Han lämnar ut sig själv, vänner, familj och gamla kärleksaffärer, helt utan pardon.
Han blir nostalgiskt emellanåt, men har alltid en befriande distans till sig själv. I stora delar är boken en bekännelse om egocentricitet och hänsynslöshet. Att skapa myten om sig själv är ett hårt jobb och många i omgivningen åker på stryk längs vägen. Även Plura själv.
Men samtidigt är det oemotståndligt läsning. Det är skrönor, drömmar och tankar som jag känner igen mig i, trots att jag inte är någon gammal musikerräv som gubbarna i Eldkvarn. Det finns något allmängiltigt i beskrivningen av jakten på snabba kickar. Kickar från drycker, musik, maträtter, resor och kyssar. Dagarna med blå himmel, de suddiga nätterna, ögonblicken av rusande eufori, de svarta konflikterna. Stunderna som avgör allt, fast man kanske inte förstår det just då.
Alltså: "Resa genom ensamheten" av Plura Jonsson. Rekommenderas varmt.
Peter som borgmästare?
Nu är det snart dags för val kära vänner. Som utlänning får jag ju inte rösta på gubbarna och gummorna i riksdagsvalet. Jag får istället fundera över var jag ska lägga min kommun- och landstingsröst.
Men jag får erkänna att det inte är särskilt inspirerande. I Göteborg verkar hela politikergänget klia varandras ryggar så hårt och kärvänligt att det är ovidkommande vilka partier som har makten. De goa gubbarna tar sina beslut i samma goa göteborgsanda år efter år.
Dessutom är de ganska färglösa hela bunten. Göran Johansson framstod som rena rama sprattelgubben när han var vid full vigör. Resten av gängen är som politiker är mest d.v.s. tapetfärgade.
***
Annat är det i Reykjavik. Där har de just valt den här killen till borgmästare. På riktigt. Det skulle vara som att vi skulle välja Peter Apelgren eller Peter Wahlbeck till kommunordförande.
Jón Gnarrs parti heter Bästa Partiet och hans politiska program omfattar bland annat "Gratis handdukar på alla badhus, en isbjörn på Reykjavik Zoo, massor av bra grejer för handikappade, ett Disneyland utanför stan, drogfri riksdag år 2020, hållbar transparens (?), tullstationer på vägen till Seltjarnarnes, bort med alla skulder".
Oansvarigt? Kanske det. Men i ett land där politikerna framstått som sjuka skämtare de senaste åren, så är det förmodligen helt logiskt att folket väljer en komiker till ledare.
Tillbaks med fredagsmusik
Mountain Man levereras tillsammans med min comeback som bloggare efter ganska så sporadisk sommarrapportering. En sommar som började med en vecka i Portugal och rullade på med oplanerade nedslag på västkusten. Det blev en en hel del fix och trix på hemmaplan, men också bara lata dagar med sol, bad och annat som föll oss in.
***
Barnen började i skolan den här veckan. Men eftersom Oskar Fredrikskolan renoveras så får våra två äldsta tjejer flytta till varsin ny skola under ett år. De huserar i gråa baracker på skolgården på Nordhemskolan respektive Annedalsskolan. Spänningen var enorm inför det nya skolåret. Men jag får erkänna: Det verkar vara okej trots alla farhågor. Lite trångt, men fräscht och snyggt.
***
Nu har jag jobbat i två veckor. Högsta växeln direkt, med massor av kampanjer som ska levereras i hög takt. Märkligt hur fort man vänjer sig.
***
Way Out West var en annan hållplats under sommaren. Bara en stenkast från huset. Massor av musik. Kul men ändå lite av en besvikelse. Jag missade de där riktiga höjdarkonserterna och blev lite irriterad över bristen på vettiga sittplatser när jag ville käka eller dricka öl ur plastmugg. (Gubbigt, jag vet.) Allt för ofta blev vi sittande på en lerig gräsmatta eller en smutsig bit asfalt en bit ifrån bajamajorna med vår hamburgare. Inte så citychict direkt.
Tidningarna skrev inte rad om just det problemet, men det beror väl helt enkelt på att journalister dricker sin öl backstage i någon trevlig bar med fina, mjuka utemöbler och rockstjärnor som minglar
.
.
Jag stod för övrigt bakom hela Sveriges samlade musikjournalistkår under Pavementkonserten. Där stod Expressen sida vid sida med Aftonbladet. Och killen från Svenska Dagbladet snackade lite med DN:s utsände korrespondent. Ingen risk för att tycka fel här inte. Betygen samordnas diskret, så att ingen behöver genera sig offentligt.
***
Over and out. Jag hoppas kunna återkomma lite mer regelbundet under hösten...
– Hur var sommaren då?
Hmmmm. Min hjärna processar frågan. Långsamt levererar den minnesbilder.
Hyrbil. Frukost i Lissabon. Tjörn. Sol. Fönsterrenovering. Rosé. Salt simtur i regnet.
– Den var riktigt skön. Tog det lugnt mest.
Skrapa trärent. Värmelampa. Pilla bort fönsterkittet. Ta bort rost.
– Har mest vart hemma och chillat liksom.
Spackla. Slipa. Grunda med linolja. Åka till glasmästarn.
– Du då? Vad har du gjort?
Kladda dit nytt fönsterkitt. Kladd, kladd. Torka, torka. Späda färgen med lacknafta. Grundmåla. Måla. Måla igen. Göra rent penslarna. Värmelampa. Skrapa. Slipa. Grunda. Måla. Slipa...
