Ninnaninnaninana ninnaninnaninna...

Jag läste Pluras bok "Resa genom ensamheten" i somras. En odyssé i musik, kärlek, fester, turnerande, droger, sex och – naturligtvis – mat. Plura skriver fascinerande öppenhjärtigt och ärligt om sina tankar kring det mesta. Han lämnar ut sig själv, vänner, familj och gamla kärleksaffärer, helt utan pardon.

Han blir nostalgiskt emellanåt, men har alltid en befriande distans till sig själv. I stora delar är boken en bekännelse om egocentricitet och hänsynslöshet. Att skapa myten om sig själv är ett hårt jobb och många i omgivningen åker på stryk längs vägen. Även Plura själv.

Men samtidigt är det oemotståndligt läsning. Det är skrönor, drömmar och tankar som jag känner igen mig i, trots att jag inte är någon gammal musikerräv som gubbarna i Eldkvarn. Det finns något allmängiltigt i beskrivningen av jakten på snabba kickar. Kickar från drycker, musik, maträtter, resor och kyssar. Dagarna med blå himmel, de suddiga nätterna, ögonblicken av rusande eufori, de svarta konflikterna. Stunderna som avgör allt, fast man kanske inte förstår det just då.

Alltså: "Resa genom ensamheten" av Plura Jonsson. Rekommenderas varmt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0