Hösthelg
Glader Påsker!
Nåt bra
Resan till Korsika är bokad. Den 17 april reser vi. Hela familjen. Najs!
Iskalla killen
Vi har en fönstertittare ute på altanen.
En ful gubbe med fuktig blick och röd halsduk.
Ser ut som han röker en morot...
Spelmani med förhinder
Nintendo DS har drabbat barnen som en sjukdom. En matta av syntetiska blippanden och bloppanden är soundtracket till en vanlig kväll hemma hos oss. Till och med Kajsa, 3 år, sitter med en pekstav och spelar ibland. Att höra ljudet av SuperMario från tre olika DS samtidigt blir en påfrestande upplevelse efter en stund.
Vi har även ett Nintendo Wii, men det är på reparation. Det fick sig en rejäl törn efter en incident på nyårsnatten. Jag och en kompis skulle briljera i Band Hero, ett spel där man spelar gitarr, trummor och sjunger tillsammans, och i vår iver att rocka lyckades vi riva ner konsolen i golvet tre (!) gånger. Men den tredje gången (vid fyrasnåret på natten) tog vår tur slut. Apparaten var kaputt. Kanske lika bra det. Annars skulle vi säkert behöva checka in hela familjen på spelberoendetorken ;-)
Dagens jubilar
Tjejen med glimten i ögat har blivit skolmyndig. Idag fyller Stella 7 år. Grattis!
På hal is
Om julen och framtiden
Tjena mittbena vad länge sedan jag bloggade här. Julen med allt vad det innebär kom emellan. Men å andra sidan har jag skrivit flitigt med inlägg på The Elliots Facebook-sida eftersom jag spenderat ganska så många timmar i studion den sista tiden. En alltigenom manlig värld av öldrickande, låga skämt och massa dötid när man väntar, snackar skit och...just det...spelar in musik också.
***
Julen blev lyckad. Första julaftonen med släkten hemma hos oss. Anna hade fixat en fantastiskt julbord, som skulle ha kunnat serverats på vilken lyxig restaurang som helt - minus risken att bli magsjuk eller få svinflunsan - fast hemmagjort och så väldigt mycket godare. Och så var det där med jultomten. Tidigare år har en kompis varit en mycket uppskattad finsk tomte som återkommit år efter år. Barnen har tindrat, fast övertygade om att inte bara tomten finns, utan att han är finsk dessutom. Men den finske tomten hade förhinder den här julen, så vi fick helt enkelt improvisera. Min svåger drog på sig dräkten, men blev fetavslöjad på direkten. Förvirringen i barnens ögon gick inte att ta miste på. En fejktomte!! Men så fort klapparna åkte fram och omslagspapprena åkte av, så var tomteintermezzot glömt. Spelen, leksakerna och kläderna var klart intressantare än att grunna på tomtens vara eller icke vara Själv provade jag mig fram bland alla julölen och somnade i soffan vid tolvslaget. Utmattad.
***
Imorgon är det nyårsafton. Då tänker man på året som gått, men funderar också kring framtiden.
Julen blev lyckad. Första julaftonen med släkten hemma hos oss. Anna hade fixat en fantastiskt julbord, som skulle ha kunnat serverats på vilken lyxig restaurang som helt - minus risken att bli magsjuk eller få svinflunsan - fast hemmagjort och så väldigt mycket godare. Och så var det där med jultomten. Tidigare år har en kompis varit en mycket uppskattad finsk tomte som återkommit år efter år. Barnen har tindrat, fast övertygade om att inte bara tomten finns, utan att han är finsk dessutom. Men den finske tomten hade förhinder den här julen, så vi fick helt enkelt improvisera. Min svåger drog på sig dräkten, men blev fetavslöjad på direkten. Förvirringen i barnens ögon gick inte att ta miste på. En fejktomte!! Men så fort klapparna åkte fram och omslagspapprena åkte av, så var tomteintermezzot glömt. Spelen, leksakerna och kläderna var klart intressantare än att grunna på tomtens vara eller icke vara Själv provade jag mig fram bland alla julölen och somnade i soffan vid tolvslaget. Utmattad.
***
Imorgon är det nyårsafton. Då tänker man på året som gått, men funderar också kring framtiden.
Min nioåriga dotter och hennes två vänninor diskuterade framtiden häromdagen i baksätet på bilen:
- Nä, usch jag tänker inte gifta mig med en kille när jag blir stor.
- Men det måste du om du ska ha barn!
- Ja, eller så får du gifta dig med någon, skaffa barn och skilja dig sen.
- Eller så kan du adoptera ett barn från Kina eller nåt...
- Nääää! Det går inte!!! Ett barn ända från Kina. Det är ju inte miljövänligt ju!!
Uppställning!
"Ja, far! Ljusslingan och pyntet är på plats och tomtarna är utplockade enligt order!"
Världens bästa
De senaste tio dagarna har jag inte kommit hem före klockan åtta någon gångl Utom en kväll när vi skulle ha personalfest för Egg & Milk hemma hos oss. Och de allra flesta kvällar har klockan närmat sig tolv på natten när jag smugit in genom dörren, trött och purken och inte alltid så trevlig. I vissa trebarnsfamiljer skulle en sådan som jag blivit halshuggen redan den andra kvällen. Men inte jag inte.
jerm | MySpace Video
Jag har nämligen världens bästa fru. (Visserligen rent tekniskt inte min fru, men ordet sambo känns konstigt att använda. Efter 18 år tillsammans så tycker jag att fru bättre beskriver vår relation, så därför brukar jag säga just så.) Och min fru är inte bara den vackraste och underbaraste kvinnan jag vet. Hon är dessutom den mest förstående, tålmodiga och snällaste personen jag träffat.
Nu kanske rabiata feminister där ute tolkar detta som att min fru är ett hunsat mähä, som bara gör allt som hennes make beordrar henne att göra. Men då tror ni fel. Just nu är det bara så att tiden inte räcker till för min del, för att jag jobbar och spelar in en skiva samtidigt. Och då accepterar hon det, eftersom det är en begränsad period i våra liv. Otroligt, eller hur?
Inte nog med att hon tar hand om våra tre tjejer, hon sköter ett företag också, skjutsar till ridskolan och dansskolan och förbereder lite för julen. Och trots detta säger hon aldrig ett ont ord om min frånvaro, beklagar sig inte och klagar inte. Det skulle jag gjort, kan jag lova.
Så detta är min hyllning till dig Anna. Jag älskar dig, du är världens bästa.
Nu kanske rabiata feminister där ute tolkar detta som att min fru är ett hunsat mähä, som bara gör allt som hennes make beordrar henne att göra. Men då tror ni fel. Just nu är det bara så att tiden inte räcker till för min del, för att jag jobbar och spelar in en skiva samtidigt. Och då accepterar hon det, eftersom det är en begränsad period i våra liv. Otroligt, eller hur?
Inte nog med att hon tar hand om våra tre tjejer, hon sköter ett företag också, skjutsar till ridskolan och dansskolan och förbereder lite för julen. Och trots detta säger hon aldrig ett ont ord om min frånvaro, beklagar sig inte och klagar inte. Det skulle jag gjort, kan jag lova.
Så detta är min hyllning till dig Anna. Jag älskar dig, du är världens bästa.
På dansuppvisning
Åååh, vad bra de dansade, mina töser. Både Moa och Stella stod på scenen i två nummer och gjorde bra i från sig. De verkar ha nerver av stål, för de visade inte tillstymmelse till nervositet. Stella såg i för sig dödsallvarlig ut, men det var nog mest för att hon var koncentrerad.
Men oj, vilken kalabalik det var runt spektaklet. Varje jul detsamma. Hundratals utspökade barn i alla åldrar som ska administreras runt för att vara med i showen. Morsor, farsor, syskon, mormor, farfar och hela tjocka släkten som trängs och armbågar sig fram för att få bra platser. Kameror som blixtrar. Blommor och kramar. Hej och hå. Värre än en konsert med Britney Spears...
Vem skulle inte vara det? För alla där stegen måste var grymt svåra att komma ihåg. Entre, snurra, gunga till vänster, höger, vifta med armen, springa i ring. Jag skulle varit helt konfys efter första snurren.
Moa var först balettprinsessa i en glittrig kreation som skulle gjort Barbie grön av avundsjuka. Sedan var hon svartklätt spöke med Scream-mask i ett Thrillernummer. Stella var cowboy med handen käckt på höften och sedan flugsvamp med rödprickig luva. Det sistnämnda numret gav Lasse Åbergs "Jag vill bo i en Zvamp annars får jag kramp" en revival. Uppsättningens jultema var lite svårt att urskilja, men vad gjorde det när deltagarna var så entusiastiska och glada.
Men oj, vilken kalabalik det var runt spektaklet. Varje jul detsamma. Hundratals utspökade barn i alla åldrar som ska administreras runt för att vara med i showen. Morsor, farsor, syskon, mormor, farfar och hela tjocka släkten som trängs och armbågar sig fram för att få bra platser. Kameror som blixtrar. Blommor och kramar. Hej och hå. Värre än en konsert med Britney Spears...
Söndagsutflykt till Botaniska
Dagens jubilar
Stor fanfar! Idag fyller Kajsa tre år.
Diagnos: Fotbollssjuka?
Sjukdom härjar i vår familj. De yngsta tjejerna var sjuka hela förra veckan. Nu har vi vuxna och storasyster Moa också blivit febriga och trötta med ont i halsen. Anna är faktiskt riktigt kass med hög feber...
Trodde ett tag att det var svininfluensan som visat sitt fula tryne, men när Anna snackat med sjukvårdsupplysningen sa de att hon hade...halsinfektion! Nu har hon suttit på Accessakuten i nästan tre timmar, så vi får se vad den slutgiltiga diagnosen blir.
Jag själv har knappast halsinfektion. Snarare någon influensa som knappast blev bättre av att jag satt på Gamla Ullevi i fredags och såg på Gais-Malmö FF. Inte nog med att det var kallt som attan, Gais lyckades dessutom fippla bort sin 1-0-ledning i sista minuten. Men tjejerna som är familjens gaisare (jag är ju öisare) var glada ändå.
Nu vill de gå på säsongens sista Gais-match. Host! Host! Vi får väl se hur det blir med det...
Rena rama cirkusen
En blekgul spotlight lyser upp manegen. Orkestern börjar spela. Eller, tja...mannen med den glesa pomadafrisyren spelar upp på sin Yamahaorgel från 1996. Hans repertoar är ännu äldre. "Hands up, baby! Hands up!", "Viva Espana", "Dancing Queen". Alla klappar händer.
I det här läget skulle jag förmodligen begått harakiri om det varit en helt vanlig kväll på Cirkus Madigan. Men det är det inte. För istället för översminkade polska akrobater, dresserade sälar med liggsår och clowner med grava alkoholproblem får vi i publiken nu se våra egna barn uppträda. Kan tyckas tveksamt. Men bitvis ganska underhållande faktiskt. Åtminstone för oss som är parter i målet.
Skolan har haft en cirkusutbildning under en dag. Och detta är finalen. Min dotter är fantastiskt begåvad. Hon snurrar en rockring runt midjan, halsen, knäna. Och som avslutning - fem stycken ringar samtidigt! Applåder!!!
Jag fick feeling
Det inträffade precis när vi ätit middag. Vi hade grillat i vår nya gasgrill på altanen till vårt nya fina hus. Vi hade druckit ett glas vin till maten. Tjejerna kunde inte sitta still utan ville bara komma därifrån så fort som möjligt. De har träffat jämnåriga tjejer på andra sidan gatan under dagen. Nya kompisar på några minuter. Så där självklart som bara barn kan bli kompisar. Ett "hej" så är det klart.
De hade helt enkelt inte tid att äta. De ville ju gå ut och leka. Inte missa något.
"Tack för maten" hojtade de och så rusade de ut genom altandörrarna.
De hade helt enkelt inte tid att äta. De ville ju gå ut och leka. Inte missa något.
"Tack för maten" hojtade de och så rusade de ut genom altandörrarna.
Mambo
Jag bor hemma hos mamma igen. Eller, ja, hela min familj bor här faktiskt. Egentligen har vi ju flyttat till Änggården från Andra Långgatan, men eftersom vi har renoverat och målat trappan till andra våningen i huset, så kan vi inte bo där så länge färgen torkar. Idag gjorde målarna den fjärde (!) strykningen, imorgon kommer de att göra den femte(!). Alltså har vi inte kunnat bo i vårt nya hem på två nätter.
En enda natt har vi sovit bland kartonger och byggdamm. Det var efter tre svettiga dagar av packande, bärande och dirigerande.
Vi hade fått den briljanta idén att flyttbilen skulle köra fram till verandan i trädgården, så först fick vi hugga ner ett träd för att bilen skulle kunna komma in på tomten. Men cirkusen blev total när flyttbilen på 12 ton lyckades köra fast i den sumpiga gräsmatta. Alltså fick vi bära alla saker genom hela trädgården. Och eftersom renoveringen pågick för fullt var vi tvungna att samla alla lådor och möbler i vardagsrummet. När allt var avlastat, slutade det med att samtliga flyttgubbar och byggubbar fick hjälpa till att knuffa lastbilen upp ur de två svimmingpoolliknande hål som uppstått i leran.
Dagen efter städade vi vår gamla lägenhet. Jag blev öm i fingertopparna av allt gnidande med dammtrasan. Sååå tråkigt att städa ett ställe som man ska flytta ifrån. Sedan var det dags att bära igen. Nu hjälpte våra familjer till att bära lådor och möbler till olika rum i det nya huset. Tack för det!
Puh. Så det är kanske tur egentligen att vi fått vila upp oss lite. Men samtidigt kliar det i fingrarna att börja packa upp och fixa till i huset. Det har blivit så fint jämfört med innan. Jag kommer lägga upp bilder så fort som jag fått en riktig internetanslutning. Ses då!
"Oh dear! Oh dear! I shall be too late!"
Packa. Städa. Renovera. Jobba. Leka. Träna. Sova...
På lördag flyttar vi. Fram till dess är det fullt upp. Min morot är flyttpizzan på lördag kväll.
Räkna med sporadiska rapporter...
Sista semesterrapporten
Nu är semestern över. Sista veckan har gått fort. Byggjobbet är igång och byggjobbarna har fått en flygande start i vårt nya hus. De har rivit puts som krackelerat, börjat spackla och lastat in massor av byggmaterial. Verkar lovande.
Dessutom har de trevliga grannarna redan välkomnat oss med en kaffe på sin veranda. De fick en rundtur i byggröran och vi fick en inspirerande visning i deras hus. Det känns verkligen kalas att grannarna är så gästvänliga...
Dessutom har de trevliga grannarna redan välkomnat oss med en kaffe på sin veranda. De fick en rundtur i byggröran och vi fick en inspirerande visning i deras hus. Det känns verkligen kalas att grannarna är så gästvänliga...
Vi har dessutom hunnit med ett besök på Liseberg. Det var veckans varmaste dag, så köerna var föredömligt korta. Ungarna åkte för fullt och lurade till och med sig Anna i Balder som blev alldeles darrig i knäna av åkturen...
Och så har vi badat och latat oss på stranden. Mest ute på Hisingen, i Lilleby och Tumlehed. Men nu är det slut på lättjan. Nu börjar allvaret. På måndag börjar jag jobba, Kajsa börjat på nytt dagis, Stella börjar i nollan och Moa börjar i trean. Puh!
Snart kommer fler rapporter, då från den gråa vardagen ;-)
Semesterrapport 13 - Änggården
Nu är vi officiellt husägare. I måndags fick vi nycklarna till huset i Änggården och snart börjar vi att renovera. I september ska flyttlasset gå från Andra Långgatan, så det är bråttom bråttom.
För mycket jobb är det. En elektriker ska loss på all el. Sedan ska vi låta några hantverkare fixa taken, väggarna och golven. De behövs lagas och målas nästan överallt. Och till sist behövs en fungerande tvättstuga för det finns inte ens en tvättmaskin idag. Hur de föregående ägarna klarat sig utan det är ett mysterium.
Men det kommer att bli fint till sist. För trots slitaget är förutsättningarna goda för att vi ska få ett trivsamt hem. Många detaljer i huset är härliga. Till exempel de handmålade änglarna i vardagsrumstaket, som den första ägaren målade 1920, han var präst sägs det. De spröjsade dörrarna ut till altanen i trädgården är vackra. Och toadörren som visar LEDIGT respektive UPPTAGET är kul.
