På dansuppvisning
Åååh, vad bra de dansade, mina töser. Både Moa och Stella stod på scenen i två nummer och gjorde bra i från sig. De verkar ha nerver av stål, för de visade inte tillstymmelse till nervositet. Stella såg i för sig dödsallvarlig ut, men det var nog mest för att hon var koncentrerad.
Men oj, vilken kalabalik det var runt spektaklet. Varje jul detsamma. Hundratals utspökade barn i alla åldrar som ska administreras runt för att vara med i showen. Morsor, farsor, syskon, mormor, farfar och hela tjocka släkten som trängs och armbågar sig fram för att få bra platser. Kameror som blixtrar. Blommor och kramar. Hej och hå. Värre än en konsert med Britney Spears...
Vem skulle inte vara det? För alla där stegen måste var grymt svåra att komma ihåg. Entre, snurra, gunga till vänster, höger, vifta med armen, springa i ring. Jag skulle varit helt konfys efter första snurren.
Moa var först balettprinsessa i en glittrig kreation som skulle gjort Barbie grön av avundsjuka. Sedan var hon svartklätt spöke med Scream-mask i ett Thrillernummer. Stella var cowboy med handen käckt på höften och sedan flugsvamp med rödprickig luva. Det sistnämnda numret gav Lasse Åbergs "Jag vill bo i en Zvamp annars får jag kramp" en revival. Uppsättningens jultema var lite svårt att urskilja, men vad gjorde det när deltagarna var så entusiastiska och glada.
Men oj, vilken kalabalik det var runt spektaklet. Varje jul detsamma. Hundratals utspökade barn i alla åldrar som ska administreras runt för att vara med i showen. Morsor, farsor, syskon, mormor, farfar och hela tjocka släkten som trängs och armbågar sig fram för att få bra platser. Kameror som blixtrar. Blommor och kramar. Hej och hå. Värre än en konsert med Britney Spears...
Kommentarer
Trackback
