Sånger från Andra Långgatan

Sambo. Reklamfrilansare. Caféägare. Trebarnspappa. Musiker. TV-beroende. Bokslukare. Öldrickare. Bloggare. Husägare. Ressugen. Filmälskare. Islänning. Barista. Skivsamlare. Göteborgare...

Rena rama cirkusen

Det är en air av Östtyskland över cirkussällskapet. Jag anar det redan utanför tältet. Direktören i illasittande sammetsfrack och svarta stövlar står och röker framför sin monsterhusvagn. I popcornvagnen frågar försäljaren "Hast du bezalht?". Javisst, jag har betalt. "Nein, will du ha salt?" Och salt vill jag ju ha.

En blekgul spotlight lyser upp manegen. Orkestern börjar spela. Eller, tja...mannen med den glesa pomadafrisyren spelar upp på sin Yamahaorgel från 1996. Hans repertoar är ännu äldre. "Hands up, baby! Hands up!", "Viva Espana", "Dancing Queen". Alla klappar händer.

I det här läget skulle jag förmodligen begått harakiri om det varit en helt vanlig kväll på Cirkus Madigan. Men det är det inte. För istället för översminkade polska akrobater, dresserade sälar med liggsår och clowner med grava alkoholproblem får vi i publiken nu se våra egna barn uppträda. Kan tyckas tveksamt. Men bitvis ganska underhållande faktiskt. Åtminstone för oss som är parter i målet.

Skolan har haft en cirkusutbildning under en dag. Och detta är finalen. Min dotter är fantastiskt begåvad. Hon snurrar en rockring runt midjan, halsen, knäna. Och som avslutning - fem stycken ringar samtidigt! Applåder!!!

haha vilka fördommar om cirkus.. ja är bra vän med familjen som håller i cirkusen skolan och har jobbat hos dem som clown. inte har min kollega alkohol problem, dem har väl heller inte översminkade polacker .. inte ens polacker över huvudtaget.. haha! kul att du hade trevligt o att din doter kunde rocka rock ring!