Sånger från Andra Långgatan

Här finns programtexter som är så torra att sidan knastrar. Som när skribenten presenterar en egyptisk regissör som "nyanserat skildrar det privata och offentliga hyckleriet kring klass, kön och religion i denna välspelade film. Bilden av staden Kairo i en brytningstid är kalejdoskopisk som staden själv." Det där kändes säkert välfunnet när det skrevs, fast det låter rätt nödigt. Alltså inte nördigt - nödigt.

Eller den indiska filmen "The Smell" (grymt skön titel!) som "...vackert fångar känslorna hos en välutbildad kvinna vars egen infertilitet på ett gripande vis accentueras av en uppsjö av fruktbarhetssymboler runt henne..." Wow! En rejäl hink popcorn till det, så kan biofesten börja.

Kom igen! Bara för att en film inte är från USA, så behöver inte det betyda att den är en konstnärlig manifestation som genomlyser samhället och samtiden. Det gör vissa filmer säkert. Men det ska man väl uppleva när man ser filmen, inte när man läser programbladet. Är det inte därför man går på bio? För att skratta, gråta, förfäras, bli skrämd och så vidare. Inte för att få sanningar dissekerade och nerkörda i halsen.

Tänk dig Göta Kanal i en egyptisk version på filmfestivalen. Den heter "Nilen 2 - flodkampen":

"En afrikansk roadmovie på flodvägar. Med kritisk blick och förlösande humor skildras den lilla människans kamp för överlevnad och upprättelse i ett korrumperat tävlingssamhälle. Underdogens passionerade kampvilja står mot storbolagens hårda maktmetoder på en vansinnesfärd genom hjärtat av Östafrika. Nilen förvandlas till ett ambulerande slagfält för en hänsynslös mediacirkus som raserar det det stillsamma flodlivet. Slumpartade möten med Nilens invånare och landsbygdens konservativa traditioner bjuder på halsbrytande situationskomik. Några av Egyptens mest folkkära skådespelarprofiler briljerar i färgstarka biroller."

Det låter kanske intressantare än originalet, men är troligtvis precis lika buskis ändå.