Fredagsmusik
Med sina två (!) nya skivsläpp har Markus Krunegård i mina ögon tagit klivet från svensk standardpopkille till stor stjärna. Och det verkar jag inte vara ensam om att tycka.
Båda plattorna är fullsmockade med låtar, texter och sound som känns nya och fräscha, men samtidigt märkligt välbekanta på något vis. Sedan är det visserligen dödsstraff på att skriva låtar om turnéleda som han gjort på några spår. Tankar om tråkiga hotellrum, turnébussar och groupies ska musiker hålla för sig själva - basta! Men förutom den lilla plumpen i protokollet så ger jag definitivt Krunegård tummen upp.
Kommentarer
Trackback
