Sånger från Andra Långgatan

Bild: Rockfoto.nu

Jag ville inte för allt i livet missa när Ray Davies från The Kinks intog Trägår'n. Jag - plus alla farbröder som var unga på 60-talet i Göteborg. Sällan har så många dressmankostymer och gråa tinningar samlats på ett och samma ställe. Den enda avvikande hannen i flocken var Soundtrack-Ebbot, som såg ut som en vilsen turkisk mattförsäljare när han navigerade genom lokalen med en öl i handen. Han stod för övrigt för konsertens största höjdpunkt när han lämnade publiken, äntrade scenen och sjöng en magisk version av "See my friend" tillsammans med Ray Davies. 

Rent musikaliskt var kvällen av skiftande kvalitet. Det bästa var Ray Davies energi och vilja att verkligen göra alla nöjda. Publiken fick skråla med i alla gamla Kinks-örhängen, och den låtkatalogen kan man ju inte klaga på. Nackdelen var att att jag ibland fick känslan att jag var på after-ski-kväll med ett coverband.

På Lorensbergsteatern raddades tjej efter tjej upp. Först norska Rebekka Karijord, därefter svenska Jennie Abrahamson och så Ane Brun. Samtliga hade fantastiska röster och vackra melodier att framföra, men i längden saknade jag några låtar med högre energi och tempo för att hålla intresset uppe hela vägen. 

Den här kvällens höjdpunkt? Enkelt. Det var killen i publiken som ställde sig upp och friade till sin flickvän i början av konserten. Och mycket välförtjänt fick han också det största jublet. När han  gick ner på knä och med sprucken stämma sa "Vill du gifta dig med mig?" darrade en liten tår i varje ögonvrå i publiken.

Till och med på en hårding som jag.