Sånger från Andra Långgatan

Italiensk-isländska Emiliana Torrini har nyligen gjort en platta som heter Me and Armani. Tänkte först att det inte var något för mig. De två senaste singlarna "Big Jumps", "Jungle Drum" har visat upp en poppig och i mina öron ganska ointressant sida av Emiliana Torrini – även om melodierna och särskilt senaste släppet ”Big jumps” sätter sig på hjärnan lika snabbt en fluga på flugtejp.

Rösten är hennes allra starkaste kort; sprödstarka stämband och läppar som slungar ut konsonanterna med skarpa isländska kanter. Men när jag lyssnar vidare på ”Me and Armani” hittar jag också några riktigt sköna höjdarlåtar i snygga, avskalade arrangemang. Jag hör ekon av Elvis Costello och Edie Brickell i sina bästa stunder. Och självklart är det svårt att tänka på Björk när hon sjunger ett slingrande ”ooohoooh” i refrängen till ”Heard it all before”. Höjdpunkterna är "Beggar's prayer" och ”Gun”, en minimalistisk korsning av Led Zeppelin och Lenny Kravitz (!) som bubblar av undertryckt energi.

Lågvattenmärket är faktiskt titelspåret  "Me and Armani", ett klassikt exempel på att musiker norr om Paris inte ska försöka sig på att spela bas i baktakt.

Länk till Spotify: Me and Armani