Semesterrapport 11 - U2
Jag ägnade söndagen åt att ha baksmälla efter lördagens konsert med U2 på Ullevi. Jag håller med tidningarna om att konserten var riktigt bra, men samtidigt har jag funderat över en grej...
Varför är det så att tidningarna alltid ger sommarens arenakonserter höga betyg? De strör rosor och lovord över alla band med en publik över 50.000 oavsett om det är U2, AC DC eller Springsteen. Jag kan inte minnas något band som blivit totalsågat. Jag tror förklaringen är enkel. Ingen vill läsa att bandet var kasst när man pröjsat åttahundra spänn för att se det. Bra recensioner säljer fler lösnummer helt enkelt.
Fast, som sagt. Den här gången håller jag med tidningarna. Trots att jag sitter längst bak på Ullevi 200 meter från scenen ser känner jag mig delaktig i allt som händer på scenen. Scenmonstret The Claw levererar ljud, ljus och effekter som bräcker vilken OS-invigning som helst. Det händer ständigt något och allt levereras med perfekt timing. Och samtidigt är just spektaklet min enda invändning. Det är så storslaget att man nästan glömmer bort att verkligen lyssna.
För låtarna, framförandet och Bonos röst och utstrålning är trots allt enastående. Helt på egen hand.
Kommentarer
Trackback
