Same same but not different
Den här veckan är det både Kulturkalas och Way Out West i Göteborg och musikutbudet i stan är helt enormt. Ibland undrar jag hur mycket musik kan det finnas egentligen? Alla låtar måste ju redan vara skrivna, liksom. Det är kanske därför det känns som man hört så många låtar förut.
Anklagelser om låtstölder blir allt vanligare. Nu senast blev Coldplay beskyllda för att sno från både Cat Stevens och Joe Satriani och den sistnämnde har till och med stämt bandet. Och det är klart, när man jämför så får man ju medge att melodislingorna är ganska lika...
Frågan är ju bara om det är medvetet gjort. Eller om bandet bara oavsiktligt rippat melodin. Någon i bandet kanske diggar Satriani och plockade fram slingan ur sitt undermedvetna när de skrev låten - i tron att han hittat på den själv. Eller så är det bara så att det helt kan slumpa sig så att två artister skriver samma melodi oberoende av varandra. Det borde ju kunna hända när det trots allt skrivs så många låtar världen över.
Sedan finns det ju en annan variant också. När kompositörer i t.ex. filmindustrin eller reklambranschen ska producera musik på löpande band och kallt beräknande "lånar" inspiration från andra. Eller rent av sig själva. Då är det svårare att skylla på slumpen...
Och så finns artisterna som bara skriver samma låt om och om igen. Det mest häpnadsväckande exemplet är den kraxande rapparen Tone Loc som för tjugo år sedan fick två megahitar med i princip exakt samma låt; "Wild Thing" och "Funky Cold Medina". Kolla in den här länken. Takten, kompet, rappen, refrängen, sticket, ja allt är synkat så till den milda grad att när man mixar ihop låtarna märker man knappt det att det från början varit två olika låtar.
Fast allra vanligast är förstås att låtskrivare har brist på idéer. De gräver fram något ur sin vanliga idébank och får ihop något som låter nästan likadant som förra hiten. Inte direkt en kopia utan snarare en tråkig och förutsägbar variation på artistens egen musikaliska standardformula. Som det här till exempel...
Eller varför inte sno ALLT rakt av? Melodier, texter, sound, ja till och med bandets image. Och när man redan håller på så kan man ju tävla med hela soppan i melodifestivalen, eller hur? Det känns konsekvent på något sätt. För hela schlagercirkusen är ju ändå en stor upprepning redan från början...
Det finns de som hävdar att det till och med finns recept för att skriva hits. Motown, The Brill Building och Stock Aitken and Waterman är klassiska hitfabriker ur musikhistorien. Idag finns det proffs i Nashville som hjälper andra artister att få countryhits i USA och i Stockholm levererar svenska låtskrivare hits på löpande band till storsäljande megastjärnor.
Förmodligen är det inte svårare än att låten i grunden måste vara idiotsäker d.v.s så enkel att snappa upp att vilket dagisbarn som helst kan sjunga med efter 10 sekunder. Sedan är det upp till förpackningen om man lyckas att slå – artisten, rösten, videon och en fet, het produktion.
Men som sagt, allt börjar med en catchy melodi. Och fyra ackord...
Till sist. Jag är böjd att hålla med Claes Eriksson, men kan ändå inte låta bli att älska musik...
Till sist. Jag är böjd att hålla med Claes Eriksson, men kan ändå inte låta bli att älska musik...
Kommentarer
Postat av: r
Hejsan, lust att följa varandra på Bloglovin?
Mysig blogg btw. =)
http://bbekz.blogg.se
Trackback
