Sånger från Andra Långgatan

När jag som jag idag jobbat till sent på kvällen på kontoret, så kan jag ibland drömma om att arbeta på riktigt. Att göra något med händerna och ta i ordentligt, så svetten lackar. Det är kanske därför jag ägnat de senaste två åren att blanda upp tangentknackandet med lite hederligt arbete framför stekborden på våra caféer.

Det är dock inget jämfört med att arbeta på en fiskebåt. Det gjorde nämligen min pappa i sin ungdom. Han föddes på Vestmanöarna söder om Island, där fisket var det som folket levde av. De flesta unga män tog därför jobb på sjön. Så också min far. Han arbetade många år som styrman, först på fisketrålare, sedan på lastfartyg.

Ett år seglade han med Binni i Gröf, en legendarisk skeppare som slog fångstrekord under femtiotalet. Inga andra besättningar drog upp lika mycket fisk som hans gjorde. Deras bedrifter är fortfarande omtalade på Island. Jag hittade en bild från 1956, där min pappa syns uppställd tillsammans med de andra sjömännen. Mannen med kepsen är Binni i Gröf. Den tredje mannen från vänster är min pappa - lång och gänglig, uppklädd i sin finkostym. 

Det är svårt att föreställa sig hur det var att jobba ombord på en trålare på den tiden. Men att det var kallt, blåsigt, blött och slitigt dygnet runt är jag ganska säker på. Historierna som min pappa berättade var alltid fantastiska, dramatiska och dråpliga. Ofta med en oväntad, drastisk poäng. Han härmade Binnis och de andra gubbarnas uttryck och sätt att prata, lade till och drog ifrån detaljer.

Pappa drog de där skrönorna så många gånger att jag lärde mig dem utantill. Till slut lyssnade jag bara med ett halvt öra. Men han skrattade lika mycket varje gång. Högt och hjärtligt.