Sånger från Andra Långgatan

Förr läste man söndagstidningen riktigt länge. Från pärm till pärm. Jag däremot zappar mellan valda delar av morgontidningen, barnprogrammen på TV samt mina favoritbloggar. Denna söndag lyckas två av mina favoriter, Peter Englund och Bodil Malmsten, referera till Ulrike Meinhof. Hon var en av ledarna för den vänsterextremistiska Röda-armé fraktionen i Västtyskland på sjuttiotalet, även kallad Bader-Meinhofligan.

Men deras inlägg är inga historiska betraktelser. Nej, texterna belyser istället den politiska debatten kring globaliseringen och den fria marknadsekonomin, fast från två helt olika vinklar. I Peter Englunds fall är Ulrike Meinhof ett exempel på "svärmerier" hos politiska aktivister på vänsterkanten. Medan Bodil Malmsten använder Bader-Meinhofligan som ett exempel hur terroristreferenser fungerar som politiska slagträn för ultraliberalister.

Peter Englund skriver om Attac, göteborgskravallerna och vissa vänstersympatisörers "nostalgiska kärlek till våldet".

Bodil Malmsten skriver om den amerikanska regeringen, bankkrisen och marknadsekonomin.

Jag misstänker att Peter och Bodil tillhör olika sidor av den politiska skalan.
Trots det - inläggen är insiktsfulla och tankeväckande. Läs båda vettja.