Sånger från Andra Långgatan

Ja, dramatiskt värre har det varit. I torsdags bröt det ut en mindre brand där hemma. I Moas säng. Medan hon låg och sov i den. Vi är lyckliga att det gick så bra som det gick...

Jag vaknade av röklukt klockan fem på morgonen och fann Moas rum fyllt med rök. Jag ryckte ut henne öppnade alla fönster och upptäckte till min stora förvåning att det pyrde i sängen. Elden hade tagit sig igenom två madrasser, hålet var stort som en handflata ungefär, och letat sig ända ner till sängbotten. Moa har antagligen rivit ner sänglampan med foten, lampan har samtidigt tänts och sedan fjuttat eld på madrassen. Den har i sin tur orsakat kortslutning så att proppen gått. Men hon har inte bränt sig. Och trots röken mådde hon bra. Märkligt.

Men historien är inte slut. Efter att jag släckt glöden i alla madrasser och täcket och sedan hällt vatten i sängbotten, så var alla lite skärrade. Men vi lugnade ner oss så småningom, tjejerna började till och med kolla på Bolibompa. Då känner vi att det börjar osa igen. Sängbotten har tagit fyr, nu är det tre svarta fläckar som sprider ut sig och pyr rök. Jag släpar ner sängbotten tre trappor till gården. Precis när jag kommer ner så flammar lågor upp mellan stålfjädrarna. Jag rusar och hämtar vattenslangen i tvättstugan och lyckas släcka branden.

Moa verkar ha änglavakt. Hon har blivit påkörd av en skåpbil och klarat sig med ett ärr på foten. Hon har blivit attackerad av en känguru i Australien och kommit undan med blotta förskräckelsen (Jo, det är en sant!) Och så det här. Jag hoppas att det var den sista incidenten. Någonsin.