Sånger från Andra Långgatan

Att jag älskade att gå på bio när jag var yngre, var lika mycket reklamens förtjänst som filmernas.

Reklamen fick man bara inte missa. Reklammakarna tävlade i att vara underhållande. Roy  Anderssons filmer var mina favoriter (fast jag visste inte att det var Roy som gjorde filmerna då). Att de var lite dystra var inget som störde, barnprogrammen var heller inte några färgsprakande Disneyfantasier på den tiden.

I Folksam-filmerna (eller var det Trygg Hansa?) beställde en gubbe försäkring via telefon. Precis när telefonisten hade yttrat orden "ja, då var det klart då", så ramlade pianot ner för trapporna eller så kanade kanoten av biltaket.
 
I Vasa knäcke-filmerna var sötlimpor symbol för feta magar. Ett pekfinger trycktes retsamt in i den svällande limpan mot en vit bakgrund. Knäckebröd däremot - det såg man ju - det var hälsosamt det. (Jämför med dagens Byt bröd-kampanj, så förstår du var reklammakarna fått inspirationen ifrån...)

Brasse Brännström dök hela tiden upp när Lars Amble skulle äta sin Fazer chokladkaka. Han pladdrade på som bara Brasse kan göra medan Amble försökte dölja att han hade munnen full med choklad. Han ville ju inte bjuda.

Och så var det Juicy Fruit-filmerna. Glada tjejer på vita stränder. Surfare på vilda vågor. Låten var precis som man tänker sig en amerikansk reklamjingel "Juicy Fruit is a packet full of sunshine! A packet full of sunshine!"

Bra reklam var kul helt enkelt. Och kanske var det därför jag till slut hamnade på en reklambyrå. Jag vill ju också göra det där.

Men tiderna har förändrats. Jag gillar fortfarande kul reklam. Men jag har lite fler krav och är mer kritisk till reklamen nuförtiden. Konstigt vore det ju annars?

Ett exempel. Idag såg en annons för Posten som vid en första anblick ser smart ut:



Det känns som de vill säga något uppseendeväckande. Men vad?

Först rubriken. Att ett paket är framme över natten vet alla - utom möjligtvis spädbarn och senila. Första meningen då? Ja, det är ganska oväntat att prata om fåglar i en rubrik för Posten. Det är det faktiskt... (Om man inte pratar om brevduvor förstås, fast det hade ju varit relevant och därmed ganska förutsägbart. Eller hur?)

Det måste vara grejen. Reklambyrån har tänkt "Om vi skriver om bofinkar så blir folk nyfikna". Och det är säkert sant. Om man förutsätter att hela Sveriges befolkning är ornitologer. Eller reklamskribenter. Så jag fortsätter att läsa - man vill ju veta hur de får ihop det! Men plötsligt är annonsen slut.

Det står att posten delar ut brev. De delar ut paket. De säljer frimärken. Och så kan man skicka brev.

Är du med?

Ja, det är det som är problemet. Jag fattar också. Faktum är det inte står något i annonsen som jag inte redan känner till. Och det värsta av allt! Det verkar inte som om Posten vill påverka mig att göra något särskilt. De vill inte sälja på mig så mycket som ett frimärke. Trots att jag tar mig hela vägen till sista punkten i annonsen. Det känns lite konstigt, med tanke på vad annonsen antagligen har kostat.

Den kanske bara ska få folk att gilla Posten i största allmänhet. Så kan det faktiskt vara. Men vilka gillar det här? Kunderna? Knappast, de bläddrar nog bara förbi. Postombuden? Nja, jag tror att killen i kiosken på hörnet vill ha lite mer kräng. Ett storslaget påstående om att Posten är snabbare än en bofink kommer nog inte fixa så många nya kunder. Och på tal om det! Vart tog bofinken vägen? Den flög sin kos redan i rubriken. Jag som läste annonsen bara av den anledningen. Jag ville veta vad bofinken hade där att göra!

Men nu ljög jag. Det står faktiskt något i annonstexten som jag inte kände till förut. Eller som är intressant i alla fall. En ynka liten mening. "Paketavin kan förresten komma som sms till din mobil!"

Just där finns kanske ett frö till en annonsserie som någon mer än Postens styrelse gillar...
Annonser som handlar om nya smarta posttjänster som sätter kunderna i centrum. Tjänster som tillför något nytt och bättre för vanliga människor mellan Smygehug och Älvdalen. Vi kan kalla serien "Nya Posten." 

Kära Posten. Skicka ett brev, så pennfajtas vi om saken.