Låneångest
Den där gnagande känslan är jobbig. Du vet, när man lånat något och aldrig kommer till skott att lämna tillbaka det. Som Honey is Cool-skivorna som jag lånade av Marie på Trigger i Stockholm. Jag lyssnade på skivorna och lade undan dem. Men det dröjde ett tag innan jag skulle åka tillbaka till Stockholm. Och vid det laget hade skivorna hamnat i någon av mina lådor proppfulla med skivor. Åh, vilket projekt att leta upp dem. Och så gick det en månad, sedan två och plötsligt hade det gått ett halvår. Och så flyttade Marie till London. Tiden gick. Efter arton månader låg en trevlig hälsning på mitt skrivbord. Från Marie. Hon var i Sverige och hälsade på, vi hade missat varandra när hon besökte kontoret. "P.S. Om jag kunde få tillbaka Honey Is Cool-skivorna skulle jag bli jätteglad" Ååhh, de där skivorna ja. Var fasen tog de vägen egentligen? Ångest, ångest. Jag letade lite, men tappade tråden. Nåt kom emellan, typ ett TV-program eller nåt sånt. Och så hade jag glömt bort det igen. Ett år gick. Och nu är Marie tillbaka i Sverige igen. Hon jobbar på Trigger i Göteborg, vi är kollegor. Ångesten gör hejdundrande come-back. Då sker ett mirakel. Jag hittar skivorna i en av de där lådorna. Praise the Lord! Mina synder är förlåtna.
Tack för lånet Marie!
P.S. Skivorna var bra. Särskilt EP:n med covers på bl.a. Rod Stewarts "Baby Jane" och The Soundtrack of Our Lives "Grand Canaria. D.S.
Kommentarer
Trackback
