Sommarjobb
Den här veckan har jag besökt verkstadsgolvet i en riktig fabrik. En fabrik där man tillverkar dasspapper och hushållspapper. Lite skillnad mot den vanliga kontorslunken. Stora bullriga maskiner, svaveldoft och kletig pappersmassa. Löpande band, truckar och packningsmaskiner.
Men det var korridoren med stämpelkorten och lunchmatsalen som väckte minnena. Mina somrar på den stora bilfabriken kändes plötsligt inte lika avlägsna. Jag tror att jag fortfarande skulle kunna ratta en truck ganska bra. Och jag skulle säkert kunna dricka automatkaffe runt ett slitet bord med kollegor i ljusblåa overaller. Köa till stämpelmaskinen. Stämpla ut prick klockan 15.38. Allt det där.
Samtidigt är jag oändligt tacksam att jag slipper. Inget snack om den saken.
Jag minns allt. Hur tanterna packade ner reservdelar i blåa papplådor och klistrade på vita etiketter. Jag satt där också en hel sommar, i "klimakteriesalen". Jag minns Tommy med polisongerna som luktade sprit varje eftermiddag. Ingen sa något, han fick köra truck ändå. Och så minns jag sommarjobbarna som försökte smuggla ut vindrutetorkare i byxbenen, men åkte fast och fick sparken. Jag minns killen som hette Dejvid, inte David. Hans mamma älskade nämligen tv-serien David Crockett och hon ville vara säker på att namnet skulle uttalas rätt. Jag minns alla lagerhyllor med sjukhusgröna pallar. Jag minns ledan.
Och så minns jag Peter som under en kafferast berättade att han skulle få barn med en tjej han inte kände. Han var i min ålder och rädslan lyste ur hans ögon. Den stunden minns jag också.
Men det var korridoren med stämpelkorten och lunchmatsalen som väckte minnena. Mina somrar på den stora bilfabriken kändes plötsligt inte lika avlägsna. Jag tror att jag fortfarande skulle kunna ratta en truck ganska bra. Och jag skulle säkert kunna dricka automatkaffe runt ett slitet bord med kollegor i ljusblåa overaller. Köa till stämpelmaskinen. Stämpla ut prick klockan 15.38. Allt det där.
Samtidigt är jag oändligt tacksam att jag slipper. Inget snack om den saken.
Jag minns allt. Hur tanterna packade ner reservdelar i blåa papplådor och klistrade på vita etiketter. Jag satt där också en hel sommar, i "klimakteriesalen". Jag minns Tommy med polisongerna som luktade sprit varje eftermiddag. Ingen sa något, han fick köra truck ändå. Och så minns jag sommarjobbarna som försökte smuggla ut vindrutetorkare i byxbenen, men åkte fast och fick sparken. Jag minns killen som hette Dejvid, inte David. Hans mamma älskade nämligen tv-serien David Crockett och hon ville vara säker på att namnet skulle uttalas rätt. Jag minns alla lagerhyllor med sjukhusgröna pallar. Jag minns ledan.
Och så minns jag Peter som under en kafferast berättade att han skulle få barn med en tjej han inte kände. Han var i min ålder och rädslan lyste ur hans ögon. Den stunden minns jag också.
Kommentarer
Postat av: Lena
Det var tider det:-)
Trackback
