Vår kamp
Du skulle förmodligen inte tro mig om jag berättade sanningen. Jag har börjat vänja mig. Det finns så många sidor på tillvaron. Och allt ska inte ropas ut, vissa saker måste vara privata, trots att vi lever i tider när motsatsen är allenarådande.
Alla vi möter utkämpar sin egen kamp – tänk på det – så var snäll. Lyssna på andra, var uppmärksam och skygga inte för frågorna som verkligen betyder något. Det finns inget som är normalt. Alla är vi kantstötta, kärlekstörstande och oerhört rädda emellanåt.
Jag vet att det finns själar där ute som är desperata. Som ljuger för sig själva, för sina närmaste och resten av världen. Som tror att smärtan bara är deras egen och förnekar att de river upp sår i andra. Lika djupa och gapande sår som de själva bär på.
Men vi andra drabbas. Och såren sprider sig som symptom på en farsot.
Jag försöker ha förståelse, men i samma takt som dumheten och hänsynslösheten breder ut sig växer raseriet sig större. Ibland finns faktiskt en sanning! Verkligheten är just en sådan sanning, inte ett föremål för tolkningar, principdiskussioner och politik. Det som hänt har hänt.
Trots det syns inget på utsidan. Varken på mig, dig eller alla andra.
Kommentarer
Trackback
