Trettio år senare

Jag glömmer ibland hur svårt det är att vara barn. Alla rädslor, alla orosmoment och alla frågor. Hur oförstående alla "de stora" kan vara. Hur grym världen faktiskt är ibland. Hur motsägelsefull tillvaron är när allt sker på andras villkor hela tiden. Hur vi vuxna säger en sak och gör en annan, utan att blinka. Alla dessa desillusionerade, trötta, cyniska och onda människor som invaderar våra liv varje dag.

Och där står barnen. Storögda och förvirrade.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0