Portugallien
I affären finns allt en engelsman behöver för att laga frukost, lunch och middag. Plus Kalles kaviar och sill från Abba. Vilka som ska köpa svenskmaten är dock ett mysterium, för några svenskar har vi inte sett skymten av. Engelsmännen är desto fler. Inga huliganer, utan golfintresserade hemmafruar som hemtamt fyller kundvagnen med rosévin och goda ostar.
En pappskylt med Cliff Richard i helfigur ger vägledning till kunderna. Han håller upp en flaska av sitt eget Algarvevin och smäller av ett bländade leende.
Nybyggena kantar promenaden ner till stranden. Här råder ingen mañana-mentalitet trots den stekande värmen. Traktorer och grävskopor brummar dagen lång. Ena dagen bara sand, nästa dag hundratals gigantiska palmer i spikraka rader.
På stranden ropar försäljarna "Olliobolliobollio!" när de passerar, vi lyckas aldrig lista ut vad som ligger i de stora plastlådorna som de bär på. Stora vågor rullar takfast in mot stranden. Barnen ligger i vattnet och guppar upp och ner, med blicken fäst ut mot havet. Kommer nästa våg att bli större?
I skymningen dyker svalorna mellan husen. Deras bon ser ut som stora snusprillor uppkastade i taken på balkongerna. Ryggen hettar och svider. Fukten pärlar sig på glaset.
På natten sover jag oroligt. Fläkten surrar och gnisslar men svalkar inte. Jag drömmer om vågor.
