Minnen från 2010
Torgny Lindgrens bok "Minnen" ligger på topplistan just nu. "Tvåhundratolv sidor minnen nedtecknade av mannen som säger sig sakna minnen men som levt stort på sin inbillningsförmåga och en och annan hallucination" enligt DN.
Men jag fattar vad Torgny Lindgren menar. Inte ens i slutet av en arbetsdag när jag ska skriva ner min tidrapport kan jag frammana tydliga minnen av vad jag gjort under dagen. Inte för att jag varit overksam, för oftast är det ett fullpackat schema, det är detaljerna som undflyr mig. Allt är ett enda blurr.
Att då sammanfatta ett helt år – 2010 – blir näst intill omöjligt. Händelserikt har det varit, så mycket vet jag. Men när jag går tillbaka och läser blogginläggen från året som gått så framgår det inte riktigt.
Det har varit tufft ibland, plågsamma personliga angelägenheter har överskuggat allt i perioder. Men oftast har det varit kul och produktivt. Jag har fått många bra utmaningar på mitt jobb hos PS Communication, en byrå som växer så det knakar. Extra kul var att jag var med och drog in Lambi, Serla och Bravo juice som nya kunder. Och jag trivs verkligen med mina kollegor, ett gäng där alla personligheter och talanger får ta plats på sina egna villkor. Och det är verkligen inte självklart.
Sommaren var lång och het och startade i Portugal. Jag kanske hade alltför höga förväntningar, så det blev lite av ett antiklimax. Men med lite distans så lyser minne från Lissabon klarast. Trädkantade avenyer, trånga gränder, god och anspråkslös mat. En svettig kväll på ett torg där turister från hela världen följde VM-finalen i fotboll på dussintals TV-skärmar. Suckar och tillrop medan våra barn sprang och lekte mellan borden.
Hemma blev det lite jobb med huset. Särskilt stolt är jag över staketet som jag byggde framför huset. Helt och hållet för hand, så det så.
Efter sommaren delades barnen upp på två olika skolor eftersom Oskar Fredriksskolan skall renoveras under ett helt skolår. Tyvärr har det inte blivit helt lyckat. Det är bara att konstatera att besparingarna går före barnens bästa, åtminstone i Linnéstaden. Men som tur är verkar tjejerna trivas ganska bra ändå, de är kloka och jordnära mina flickor. Världens bästa ungar faktiskt :-)
Jag kommer heller aldrig glömma skivinspelningen med bandet. Skivinspelningen som skulle varit klar redan innan förra åsskiftet, men som dragit ut under hela 2010. Alla timmar med hårt slit i studion på Hisingen med vår tålmodige och taggade producent Charlie var samtidigt otroligt inspirerande. Det blev färdigt till slut, men skivan är ännu inte tryckt, inte ens släppt på nätet. Det får bli ett efterlängtat minne till nästa års tillbakablick.
Dessutom har Anna och jag dragit igång ett nytt café på NK. Under några intensiva novemberveckor lyckades vi dra igång NK American Bakery samtidigt som vi lyckades klämma in en kort New York-tripp som gav en kick. Nu är en bagare anställd och i februari ska vi dra igång bageri och konditori. Fler framtida minnen att invänta alltså. Jag har en känsla av att nästa år kommer att bli ett bra år...
Gott Nytt År! Vi ses 2011.
Men jag fattar vad Torgny Lindgren menar. Inte ens i slutet av en arbetsdag när jag ska skriva ner min tidrapport kan jag frammana tydliga minnen av vad jag gjort under dagen. Inte för att jag varit overksam, för oftast är det ett fullpackat schema, det är detaljerna som undflyr mig. Allt är ett enda blurr.
Att då sammanfatta ett helt år – 2010 – blir näst intill omöjligt. Händelserikt har det varit, så mycket vet jag. Men när jag går tillbaka och läser blogginläggen från året som gått så framgår det inte riktigt.
Det har varit tufft ibland, plågsamma personliga angelägenheter har överskuggat allt i perioder. Men oftast har det varit kul och produktivt. Jag har fått många bra utmaningar på mitt jobb hos PS Communication, en byrå som växer så det knakar. Extra kul var att jag var med och drog in Lambi, Serla och Bravo juice som nya kunder. Och jag trivs verkligen med mina kollegor, ett gäng där alla personligheter och talanger får ta plats på sina egna villkor. Och det är verkligen inte självklart.
Sommaren var lång och het och startade i Portugal. Jag kanske hade alltför höga förväntningar, så det blev lite av ett antiklimax. Men med lite distans så lyser minne från Lissabon klarast. Trädkantade avenyer, trånga gränder, god och anspråkslös mat. En svettig kväll på ett torg där turister från hela världen följde VM-finalen i fotboll på dussintals TV-skärmar. Suckar och tillrop medan våra barn sprang och lekte mellan borden.
Hemma blev det lite jobb med huset. Särskilt stolt är jag över staketet som jag byggde framför huset. Helt och hållet för hand, så det så.
Efter sommaren delades barnen upp på två olika skolor eftersom Oskar Fredriksskolan skall renoveras under ett helt skolår. Tyvärr har det inte blivit helt lyckat. Det är bara att konstatera att besparingarna går före barnens bästa, åtminstone i Linnéstaden. Men som tur är verkar tjejerna trivas ganska bra ändå, de är kloka och jordnära mina flickor. Världens bästa ungar faktiskt :-)
Jag kommer heller aldrig glömma skivinspelningen med bandet. Skivinspelningen som skulle varit klar redan innan förra åsskiftet, men som dragit ut under hela 2010. Alla timmar med hårt slit i studion på Hisingen med vår tålmodige och taggade producent Charlie var samtidigt otroligt inspirerande. Det blev färdigt till slut, men skivan är ännu inte tryckt, inte ens släppt på nätet. Det får bli ett efterlängtat minne till nästa års tillbakablick.
Dessutom har Anna och jag dragit igång ett nytt café på NK. Under några intensiva novemberveckor lyckades vi dra igång NK American Bakery samtidigt som vi lyckades klämma in en kort New York-tripp som gav en kick. Nu är en bagare anställd och i februari ska vi dra igång bageri och konditori. Fler framtida minnen att invänta alltså. Jag har en känsla av att nästa år kommer att bli ett bra år...
Gott Nytt År! Vi ses 2011.
Kommentarer
Postat av: sven
Jag skall hjälpa dig med minnet.
Vad får inspelningen med Roling Stones exile of mane steet att framstå som rena barnsaftkalaset?
Jo inspelningen av Elliots senaste skiva!
Trackback
