Vad är grejen med gång?

Nu är jag anmäld till Göteborgsvarvet. Det blir till att slita asfalt hela vintern om jag ska slå förra årets tid.

 

En hel vinter med iskall luft i lungorna. Hmmm, tanken är lite sådär tilltalande. Fördelen är att jag i alla fall slipper den svettiga mössan som jag hade förra vintern. Den blev läskig när jag inte hann tvätta den mellan löprundorna. Krispigt stel med en svagt jordig doft, som en gammal filt som varit instängd i en igenbommad sommarstuga.

 

Nu springer jag istället med ett stickat pannband som jag fått av min mamma. Äkta ull. Made in Iceland. Väldigt skönt och varmt. Får mig att se ut som en av de sportiga killarna i Fame (OBS! Originalfilmen från 80-talet, inte nyinspelningen. Självklart.)

 

Däremot har jag INTE införskaffat ett löparställ. Det är något med åtsmitande microfibermaterial som får mig att tveka. Alla dallrande lår som jag mött i Slottskogen har övertygat mig om att jag skulle se ut som en lantpaté på två ben. Nej, jag fortsätter att springa i min luftiga Adidasoverall en vinter till.

 

Jag försöker hela tiden hitta nya löprundor och utmaningar för att hålla intresset uppe. Härom kvällen sprang jag en bit bakom en tjej som tränade gång, alltså sporten som man brukar se i sommar-OS. Och det här var ett proffs. Jag försökte springa ikapp henne. Hennes fötter och armar slängde fram och tillbaka i ett rasande tempo och jag lovar, jag sprang allt vad jag orkade, men det hjälpte inte. Hon gick nästan lika fort som jag spurtade. Precis när jag skulle svänga upp på gångbron till Änggården kom jag ikapp henne och då kände jag mig manad att kommentera hennes insats.

 

­Jag ropade något begåvat i stil med "Fan va snabb du är!"

 

Hon tittade på mig som om jag var fullkomligt livsfarlig. En svettig kille med pannband och svart träningsoverall som flåsande dyker upp ur mörkret. Kanske inte en lysande idé, men jag var faktiskt impad.

 

Men ändå fattar jag inte riktigt poängen. Vem kom på att gång skulle bli en idrott. Det ser bara skitnödigt ut. Och själva grundidén är konstig. Man går så fort att det vore smartare att att springa, eller hur? Som att köra Formel 1 med handbromsen i, hoppa tresteg med bara två steg eller spela fotboll med en paff läderkula.

 

Lite svårare, lite onaturligare och klart sämre underhållningsvärde...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0