Ingen ljus idé
Det här med belysning är så jäkla svårt. Vilka lampor ska man ha och var ska de sitta? I vårt nya hus har vi gradvis börjat att lysa upp alla mörka hörn. Jag har letat och letat efter armaturer i varje elaffär i hela Göteborg känns det som, men det är svårt att hitta några snygga.
Men så bläddrade jag en bok om hur man ska lysa upp sitt hem. Där stod att man inte ska stirra sig blind på armaturens utseende, utan mer tänka på dess funktion. Hellre många små belysningspunkter än en enda stark lampa o.s.v. Så i ett svagt ögonblick i affären fick jag för mig att två plafondlampor skulle vara fina på väggen i vårt vardagsrum. Alltså en sådana där lampor med glödlampan bakom en frostad glasskiva.
När jag stod i affären hade jag en gnagande känsla av att den kanske inte var så snygg. Men så tänkte jag på de kloka orden i boken - "det är ljuset som räknas, inte armaturen".
Och det är bara så himla fult. Tantigt, ynkligt och kitschigt på ett tråkigt sätt. Som en frisörsalong på landet.
Men så bläddrade jag en bok om hur man ska lysa upp sitt hem. Där stod att man inte ska stirra sig blind på armaturens utseende, utan mer tänka på dess funktion. Hellre många små belysningspunkter än en enda stark lampa o.s.v. Så i ett svagt ögonblick i affären fick jag för mig att två plafondlampor skulle vara fina på väggen i vårt vardagsrum. Alltså en sådana där lampor med glödlampan bakom en frostad glasskiva.
När jag stod i affären hade jag en gnagande känsla av att den kanske inte var så snygg. Men så tänkte jag på de kloka orden i boken - "det är ljuset som räknas, inte armaturen".
Nåväl, väl hemma börjar jag att mäta. Jag borrar i den fina nytapetserade väggen utan hål. Fyra hål ska det bli i den blåa PIP-tapeten med småfåglar. Det känns alltid jobbigt att borra i en helt slät vägg utan ett enda hål men ovanpå allt så kärvar borren och ett av hålen blir gigantiskt stort. Men, det fixar sig. Jag får upp lamporna på väggen ändå, skruvar i glödlampor, kopplar på strömmen, tänder lamporna, tar ett steg bakåt och betraktar min nya installation.
Och det är bara så himla fult. Tantigt, ynkligt och kitschigt på ett tråkigt sätt. Som en frisörsalong på landet.
Istället för att få den sköna, tillfredsställande känslan av ett job well-done, så blir jag deprimerad. Jag känner det direkt. Det funkar inte. Jag måste ta ner skiten. Istället för två nya fina lampor har jag en vägg besudlad av fyra hål som jag på något magiskt sätt måste trolla bort. Hur det nu ska gå till?
Jag lät ändå armaturerna sitta uppe på väggen, tog en öl innan jag gick och la mig och hoppades att allt skulle kännas bättre dagen efter.
Men i morse såg lamporna precis lika bonniga ut. Skit också.
Kommentarer
Trackback
