Rapport från bokrean...två veckor efter alla andra


Bokreahögen

Så här stor blev högen med reaböcker som jag plockade ihop i helgen. Det blev en blandat kompott där en ful bok om ett flygfält samsas med storsäljande deckare och romaner, en islänningasaga och en vacker bok om allt och ingenting.

Detta är mina fynd. Två böcker av Leif GW Persson samt "Skumtimmen" av Johan Theorin, en göteborgsk kåseribok av Christian Wedel vars GP-spalt jag alltid läser, tredje delen i romanserien "Kejsaren" av Conn Iggulden, "Höknatt" av Sven Fagerberg, Jonas Hassen Khemiris "Montecore" plus en liten, tunn pocket;  "Gunnlaug Ormtungas saga". Det är på tiden att jag förbättrar mina isländska litteraturkunskaper.

Det mest otippade köpet: "Flygplatsen på framsidan". En bok om Torslanda flygplats som var Göteborgs officiella flygplats på sjuttiotalet innan den hamnade i Landvetter. Minnet av planen som gick in för landning ovanför höghusen på Noleredsvägen är en del av min barndom. Jag tror till och med att jag flög tur och retur till Island därifrån några gånger.

Boken är kul att bläddra i för bildernas skull men lay-outen är nog bland det värsta jag sett. Fula typsnitt, breda spalter med trångt radavstånd och långa textsjok utan mellanrubriker. Prio har definitivt inte legat på att göra en vacker coffee-table bok.

Nästa bok är raka motsatsen. I Bodil Malmstens "Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig" är formgivningen en del av läsupplevelsen. Åtminstone för mig. I en digital värld är det en sinnlig upplevelse att bläddra i den här boken. Inbunden i ett tygklätt omslag med titeln i relief, ett tunt sidenband fäst i ryggen som bokmärke och en gummisnodd runt pärmarna. Rikt illustrerad i färg med fotografier och illustrationer av författaren. Boken har till och med en liten förvaringsficka i återvunnet papper på insidan av omslagspärmen.

Jag har redan läst den. Kunde inte låta bli helt enkelt. Och precis som i Bodil Malmstens blogg, så är tankeflödet i de dagboksliknande anteckningarna till synes osorterat och spontant - och därför väldigt roligt att följa.

Daniel Sjölin i Babel hävdar att Bodil Malmsten inte själv vet vad hon skriver för böcker, Men så är det inte naturligtvis. Själv säger hon att det är "en fiktion, ett skönlitterärt verk, en roman som vilken som helst av mina böcker."

".. att jag inte skulle veta vilken sorts böcker jag skriver, det är helt fel. Det är kulturprogramspersonal och med kulturprogramspersonal närbesläktade yrkesgrupper som inte vet vad de ska kalla den sorts böcker jag skriver och som har problem med det."

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0