Sommarläsning - från uselt till lysande
Jag har fått tid över att läsa mer än vanligt. Och idag är barnen hos deras mormor och morfar på Tjörn, så jag har faktiskt legat i soffan och läst ostört flera timmar i sträck. Det blir mest deckare. Men vem vet, snart har kanske min hjärna varvat ner såpass mycket att jag klarar av att ta mig an mer avancerad litteratur också.
De tre senaste titlarna:
Fällan av Michael Connely
Hieronymus Bosch; definitivt ett originellt namn på en amerikansk privatdetektiv. Michael Connelys serie är uppe i ett dussin titlar. Ett angenämt möte. Välskrivet och lagom trovärdigt, trots att LA- och Las Vegas-miljöerna är mer än lovligt slitna i film- och tv-sammanhang. Visst, här finns det vanliga tjabblet som ska uppstå mellan privatdetektiven och FBI-agenterna som utreder fallet. Visst, upplösningen sker på sedvanligt vis med en gastkramande närkamp mellan hjälten och skurken. Men jag har kul när jag läser och kan mycket väl tänka mig att läsa fler av Connelys böcker.
Göteborg i päls av Per Johansson
Jag läste den här boken på muggen, den låg på tvättmaskinen och jag läste några sidor varje gång det var dags för ett besök. Och små doser av den här boken räckte mer än väl. Jag anar att den är självbiografisk. Någon påstod i alla fall att författaren jobbat som diskare på göteborgskrogen Klara. Poänglösa beskrivningar av jobbet i ett restaurangkök blandas med korta faktatexter om råttor. Det är mest gnäll. Oj, oj, oj vad han tycker att han sliter. Han har ont överallt, hela tiden och folk super, knarkar och hamnar på psykakuten. Men det som provocerar mig och ger en äcklig bismak är att författaren tycks driva tesen att diskare är samhällets motsvarighet till råttorna. Äh, va fan. Låt mig gissa att Per idag jobbar på ett kontor eller i alla fall vid en dator, dricker en latte då och då utan att ägna sin "slitsamma ungdom" en tanke. Under tiden får vi andra ta i emellanåt, utan att behöva skriva en bok om hur synd det är om oss...
Mannen i sjön av Arnaldur Indridason
Nej, jag läser inte på originalspråket. Har försökt läsa böcker på isländska några gånger, men jag har inte tålamodet. Det blir allt för många ord att slå upp och jag tapper lusten under tiden. Tidigare har jag läst Kvinna i grönt av Arnaldur Indridason, som var en bra, omskakande deckare. Mannen i sjön är snäppet vassare. Polismannen Erlendur går bokstavligen till botten med historien bakom ett skelett som uppdagas i en torrlagd sjö utanför Reykjavik. En historia som leder till det gamla Östtyskland och underrättelsetjänsten Stasis omfattande kontrollverksamhet. Detta är kriminallitteratur som känns fräsch och annorlunda i sin uppbyggnad. Plötsligt verkar inte Island så oskyldigt längre. Här avslöjas obehagliga sanningar överallt, från Reykjaviks betongförorter till ensliga gårdar i fjällens skugga.
