Konstnärlig frihet - sprejad på min port
Debatten om grafitti, liksom många andra debatter, tenderar att bli förenklad så till den grad att den ofta lämnar verkligheten. Som konst uppskattar jag street art eller en välgjord graffitmålning lika mycket som någon annan konst. Men när mina grannar Peder och Helena ägnar två långa dagar åt att skrapa, slipa och måla husets port i en vacker antikröd färg för att några dagar senare finna detta "mästerverk" uppfört på porten några dagar senare, då brister det.
Vi är tjugo hushåll, som äger och förvaltar vårt eget hus. Vi vill inte ha en grafittimålning på vår port. Vi vill att den ska vara röd som den var när vi flyttade in. Röd som den varit i över hundra år. Vi är inget stort förvaltningsbolag som bara ringer en målarfirma eller fastighetsskötare som fixar problemet. Det är vi som får jobba och betala varje gång en konstnär beslutar sig att uppföra ett verk på vår port.
Och det händer cirka 6-8 gånger om året.
Jag gissar att det i det här fallet tog konstnären, eller konstnärerna, 10 minuter att framställa sitt verk.
Det tar minst fem timmar att tvätta, slipa och måla om dörren.
Men det är klart, vad gör man inte för konsten ;-)
Åter till grafittidebatten och vad jag tycker:
En vanlig vinkel är: "Grafitti - konst eller klotter?"
Det är konst. Självklart. Men det ger inte konstnären rätt att upprätta sitt verk var som helst.
En annan vinkel är: "Graffiti gör den gråa betongen färgstark och levande, så därför är den bra"
Javisst. Om vi som bor i en torftig, sliten och eftersatt miljö vill smycka miljön med grafitti, så ska vi självklart kunna göra det. Om vi vill måla våra dörrar röda ska vi få göra det. Men ska konstens placering enväldigt avgöras av konstnären? Knappast. Om konstnärlig frihet förutsätter att demokratin måste sättas ur spel - vad säger att vi ska sluta där? Då kan politiska grupper hävda rätten att egenmäktigt genomföra sina egna förslag genom att peka på åsiktsfriheten. Och då kan företag bygga fabriker, kontor och butiker var de vill genom att peka på handelsfriheten. Frihet i en demokrati innebär inte att man kan göra vad man vill, när man vill. Självklart kan tyckas.
En annan är: "Varför är det offentliga utrymmet bara tillgängligt för kommersiella krafter?"
Det är det inte. Det finns massor av offentlig och publik konst, som inte är kommersiell. En vacker byggnad från förra sekelskiftet är också konst i mina ögon. Varför ska det utrymmet vara till för vilken självutnämnd konstnär som helst?
Vi är tjugo hushåll, som äger och förvaltar vårt eget hus. Vi vill inte ha en grafittimålning på vår port. Vi vill att den ska vara röd som den var när vi flyttade in. Röd som den varit i över hundra år. Vi är inget stort förvaltningsbolag som bara ringer en målarfirma eller fastighetsskötare som fixar problemet. Det är vi som får jobba och betala varje gång en konstnär beslutar sig att uppföra ett verk på vår port.
Och det händer cirka 6-8 gånger om året.
Jag gissar att det i det här fallet tog konstnären, eller konstnärerna, 10 minuter att framställa sitt verk.
Det tar minst fem timmar att tvätta, slipa och måla om dörren.
Men det är klart, vad gör man inte för konsten ;-)
Åter till grafittidebatten och vad jag tycker:
En vanlig vinkel är: "Grafitti - konst eller klotter?"
Det är konst. Självklart. Men det ger inte konstnären rätt att upprätta sitt verk var som helst.
En annan vinkel är: "Graffiti gör den gråa betongen färgstark och levande, så därför är den bra"
Javisst. Om vi som bor i en torftig, sliten och eftersatt miljö vill smycka miljön med grafitti, så ska vi självklart kunna göra det. Om vi vill måla våra dörrar röda ska vi få göra det. Men ska konstens placering enväldigt avgöras av konstnären? Knappast. Om konstnärlig frihet förutsätter att demokratin måste sättas ur spel - vad säger att vi ska sluta där? Då kan politiska grupper hävda rätten att egenmäktigt genomföra sina egna förslag genom att peka på åsiktsfriheten. Och då kan företag bygga fabriker, kontor och butiker var de vill genom att peka på handelsfriheten. Frihet i en demokrati innebär inte att man kan göra vad man vill, när man vill. Självklart kan tyckas.
En annan är: "Varför är det offentliga utrymmet bara tillgängligt för kommersiella krafter?"
Det är det inte. Det finns massor av offentlig och publik konst, som inte är kommersiell. En vacker byggnad från förra sekelskiftet är också konst i mina ögon. Varför ska det utrymmet vara till för vilken självutnämnd konstnär som helst?
Kommentarer
Trackback
