Semesterrapport 10 - Blandat på hemmaplan
Vi firar semester i Göteborg. En grå himmel och brist på kreativa idéer har gjort veckan en aning innehållslös och vi har liksom inget flyt. Fast min uppladdning inför Midnattsloppet är en ljusglimt i tillvaron - trots några extra trivselkilon.
Till helgen ska Anna och jag gå på konsert med U2. Det lär väl bli en och annan öl då med. Så vi får se hur många extrakilon jag har att trolla bort efter semestern. Over and out!
Oflyt 1) Igår skulle vi till Liseberg och då var kön till entrén så skräckinjagande lång att vi vände och åkte till stranden istället, men där var det blåsigt så vi åkte hem. Oflyt 2) Idag skulle vi bada på Åbybadets äventyrsbad. Jag joggade dit medan resten av familjen åkte bil. Självklart började det att ösregna halvvägs. Familjen och jag anlände exakt samtidigt till badet. Men det var stängt för renovering den här veckan. Vi fick åka till Lerumsbadet istället.
Varför springa till Åbybadet? Ja, varför inte. Just nu håller jag på min uppladdning inför Midnattsloppet i augusti, så jag tänkte att det var ett smart sätt att integrera motionen i dagens aktiviter.
I juli har jag sprungit totalt 10,7 mil. Jag trivs verkligen med att springa, men har ändå svårt att hålla vikten nu i sommartider. Jag joggar och joggar, men magen blir större och större. Vågen visar 6 kilo mer än i början av semestern. Det kan visserligen bero på sommarmaten, vinet och ölen, men känns ändå orättvist på något sätt.
I juli har jag sprungit totalt 10,7 mil. Jag trivs verkligen med att springa, men har ändå svårt att hålla vikten nu i sommartider. Jag joggar och joggar, men magen blir större och större. Vågen visar 6 kilo mer än i början av semestern. Det kan visserligen bero på sommarmaten, vinet och ölen, men känns ändå orättvist på något sätt.
Till helgen ska Anna och jag gå på konsert med U2. Det lär väl bli en och annan öl då med. Så vi får se hur många extrakilon jag har att trolla bort efter semestern. Over and out!
Semesterrapport 8 - Skara Sommarland
Jag minns mitt första besök på Skara Sommarland. Då åkte grundaren Bert Karlsson runt på en fyrhjuling och övervakade sin nybyggda nöjespark. Detta var innan varje svensk villa levererades ihop med en studsmatta på tomten. När hoppborgar, mountain bikes och vattenruschkanor var något helt nytt och ett besök i Skara var ett enda långt workoutpass. Till Skara kom horder av blonda barn för att skrapa sina knän och knäcka nyckelbenen på löpande band. Det var nytt, fräscht och revolutionerande roligt. Och andra sommarland poppade upp överallt.
Tio år senare var sommarlandsflugan lika ute som punkpopbandet Bow Wow Wow. Bert Karlsson gick i konkurs.
Nu driver kommunen Skara Sommarland och jag vet inte om det är så lyckat. Årets hetaste nyhet är en berg- och dalbana som kallas Tranan. Hur man överhuvudtaget kommit på att idén att satsa 35 miljoner på den här övergödda kalkonen är ett mysterium. Åtta personer i taget kan åka med under vingarna på den gigantiska plastfågeln. Den ändlösa kön med uttråkade ungar och föräldrar rör sig såååå låååångsamt.
Men det slutar inte där. Vi köar överallt. Verkligen överallt. Inte bara för att det är fullknökat med folk, utan lika ofta för att det är oorganiserat. På caféet är kaffet slut. I restaurangen är pizzabuffén inte påfylld. Och personalen rör sig som lika målmedvetet som sömngångare när de släpper in barnen och startar karusellerna.
Puuuh! Aldrig mer.
Puuuh! Aldrig mer.
Det finns bara en lösning. Bert! Kom tillbaka. Allt är förlåtet!
Semesterrapport 7 - bilder
Nu har jag hittat kamerasladden!
Semesterrapport 6 - Anten/Gräfsnäs
Ångloket står redan och frustar på stationen när vi köar i stationshuset för att köpa biljetter. Entusiasterna i tågföreningen tar sina roller på största allvar. Biljettförsäljaren drar in betalningen genom ett litet fack i botten av glasluckan, präglar fem biljetter med dagens datum samt årtalet 1939 och skjuter sedan tillbaka växeln och biljetterna.
Stinsar och konduktörer i illasittande uniformer från SJ spankulerar runt på stationen och visar oss tillrätta. Lokföraren är strängt upptagen med att förbereda avfärden. Insvept i en lång blå rock skyfflar han in kolet i pannan med en koncentrerad min. De svarta fläckarna i ansiktet blänker som stridsmålningar.
Stinsar och konduktörer i illasittande uniformer från SJ spankulerar runt på stationen och visar oss tillrätta. Lokföraren är strängt upptagen med att förbereda avfärden. Insvept i en lång blå rock skyfflar han in kolet i pannan med en koncentrerad min. De svarta fläckarna i ansiktet blänker som stridsmålningar.
Vi tar plats i kupén. Barnen är uppspelta men undrar ändå: "Ska vi bara åka och titta på utsikten. Händer inget mer?" När tåget kränger igång med en ilsket ryck räcker utsikten för att hålla intresset uppe. Barnen står på plattformen mellan vagnarna och tittar på sommarstugorna och sjöarna som passerar. Det doftar och sticker i ögonen av röken som virvlar mellan vagnarna.
Dags för första stoppet. Vi stiger av vid stationen och studerar när lokföraren fyller på vatten. Vid slutstationen får alla hjälpa till att vända loket för hand. Ångloket backar upp på rondellen och snurrar långsamt runt när barnen hjälper till att skjuta på metallgreppen som får plattformen att rotera. Hur det egentligen är fysiskt möjligt för en skock barn att rubba det femtio ton tunga loket är ett mysterium som männen i uniform inte avslöjar.
Loket ångar tillbaka upp på spåret och drar oss till utgångspunkten för resan. En baklängesrepris.
Minnet är fullt står det i rutan på kameran och jag har slarvat bort sladden som jag tankar ner bilderna med. Så det blir inga bilder. Varken till bloggen eller till något annat. Sladden ligger antagligen i en av de trettio flyttkartonger som vi fyllde med bråte när vi stajlade lägenheten inför mäklarens fotografering. Jag får leta efter den en regnig dag.
Semesterrapport 4 - Österlen
Internetmodemet ballade ur för några dagar sedan, så det har blivit en paus i rapporterandet. Men till min stora förvåning kunde jag fixa problemet. Helt själv. På fem minuter. Så nu är jag tillbaka.
---
Att man kan göra mycket med äpplen blev helt uppenbart vid vårt besök på Kiviks Musteri. Där fanns must, cider, saft, mos, sylt, godis, vin och mycket mer. Helt plötsligt hade vi handlat äppelgrejer för flera hundra pix. Vi fick en en känsla av att vi hade förflyttats till franska riveran när vi körde dit. Vitkalkade hus med prunkande trädgårdar, trädomgärdade alléer och äppelodlingar med träd i raka rader längs vägen. Och så solen som stekte från en azurblå himmel. Tres bien!
---
Stora vågor. Inga maneter. Långa sandstränder. Tjejerna ger de skånska stränderna högsta betyg.
---
Vi har levt gårdsliv i en vecka nu. Ungarna har lekt med hundar, katter och hästar och hoppat studsmatta. Lägenheten ligger i en skånsk stenlänga på gården omgiven av massor av gigantiska gårdbyggnader. Runt om små byar med namn som Maglehem, Orseröd och Haväng. Överallt gallerier och gårdsförsäljning av hemgjorda varor. Nästan lite för pittoreskt.
---
Slutligen har jag omvärderat min syn på skåningar efter den här veckan. De är inte dryga och inskränkta som jag alltid trott. Nej maken till glada, öppna, tillmötesgående och generösa svenskar har jag sällan stött på. Lite annat än uppe i karga Bohuslän, där många verkar tycka att turister är något som katten dragit in...
Semesterrrapport 4 - Tommelilla
Jajemensan. Vi gillar Skåne. Jag joggade i morse och njöt verkligen av omgivningarna. Vackra hus och vacker natur. Och en skön stämning. I det lilla marknadsståndet med skylten "Härodlat" i centrum av byn står en burk där man lägger i pengarna när man vill köpa något. Sylt, saft, sallad och andra grönsaker står framdukat och man noterar vad man köper i ett block. Vi köpte flädersaft och flädersylt med ingefära.
Dagens utflykt gick till Tommelilla där vi tänkte besöka Hasse och Tage-museet - "Världens minsta filmmuseum och världens största Hasse och Tage-museum." Men det var stängt på måndagar. Antiklimax. Vi fick istället nöja oss med chokladwienerbröd på det lokala konditoriet och en visit till Österlenchoklad, en välbesökt butik som saluför handgjorda praliner. Inte illa. Eller jättegott som Tina skulle sagt.
Imorgon bär det av till Kiviks marknad...
Semesterrapport 3 - Skåne
Sista dagarna på Orust blev blöta. Det regnade konstant. Och så kom mina bandkollegor med sina familjer till Slussen för att fira. Vi trängde först ihop oss i den lilla stugan - 6 vuxna, 5 barn och 1 hund - och gick sedan till Pensionat Slussen för att äta middag. Jag tror att varken serveringspersonalen eller köket hade sin bästa dag och barnen gick på högväxel, så det blev en aning splittrat tyvärr, men husbandet Big is Less var bra i alla fall trots att regnet hade skrämt iväg publiken.
Det blev en kort mellanlandning på Andra Långgatan. Vi hann fylla på med en dos TV-tittande, tvätta och packa innan vi gav oss av i morse igen. Nu har vi landat på en lantgård utanför Kristianstad. Lägenheten i skånelängan som vi hyr känns luxuös i jämförelse med stugan på Orust. Flera stora rum, ett rymligt kök och en toalett med rinnande vatten. (Utedassens charm är överskattad säger jag bestämt efter en vecka med utedass) Gungställning, studsmatta och hästar och hundar utanför fönstret. Söderöver ligger Österlen. Och imorgon börjar Kiviks Marknad någon mil härifrån.
Jag har på känn att det kommer att bli en bra vecka...
Semesterrapport 1 - Orust
Just nu är vi på Orust. Vi hyr en stuga högt uppe på berget ovanför Slussen. Utsikten är fantastisk. I väster ligger hamnen med utsikt över Pensionat Slussen och Lady Ellen - en 40 meter lång tremastad segelskonare som har sina hemmahamn här. I väster utsikt över båttrafiken på fjorden med Uddevallabrons pyloner i fjärran. På kvällarna sipprar musiken ut från konserterna på pensionatet. Tonerna studsar mellan klipporna i viken. Vi sitter på klippan högt över havet och lyssnar. I söndags var det Mikael Wiehe, igår var det Kristoffer Åström, ikväll är det Hellsongs.
Moa är på seglarskola på Tjörn den här veckan och är inkvarterad his sin mormor och morfar, men just idag har vi besök av henne och kusinen Erik. De plockar blåbär och utforskar utedasset.
Nu måste jag sluta. Ungarna kräver datorn av mig. Det är dags för filmtajm. Ikväll blir det Jönssonligan. Adjöss!
Photo Booth
Idag är jag trött efter gårdfesten. Men photo booth på datorn piggar alltid upp. Håll tillgodo!
Midsommar
Vi lånade ett hus på Styrsö på midsommar. Ingen i sällskapet hade någonsin hissat en flagga. Allt vi visste var att den inte fick nudda marken. Till slut fladdrade det blågula tyget alldeles lagom mycket. Sedan var det dags för sill med tillbehör. I samma ögonblick som vi satte oss till bords började regnet att slå mot rutan på verandan.
Styrsöborna hade slutit upp i hundratal för midsommarfesten nere vid färjeläget. Dansen kring stången var som alltid en aning trevande. Åt vilket håll ska man snurra i "Vi äro musikanter" nu igen? Efter några försök med de klassiska ringdanserna började det bli ordning i leden, men då var det dags för tavellotteri och säckhoppning.
Dagen efter var det midsommardagsfest i regi av den lokala fotbollsklubben. Bandet från Smyrnakyrkan spelade "Pärleporten" och barnen köade till fiskdammen. Coop-butiken serverade korvtallrik. På vägen hem kryssade vi mellan elbilarna och flakmopparna. Trötta, tysta och tillfreds.
Blomstertider för mina tjejer
Hela veckan har varit fullbokad med aktiviteter. Roligast av allt var Stellas dagisavslutning och Moas skolavslutning. Tjejerna var så spända av förväntningar att jag trodde de skulle explodera. Mycket möda gick åt att shoppa rätt kläder och att öva på sångerna som de skulle framföra. "Jag ska se snäll ut och Moa ska vara fräck" hävdade Stella när klädvalen var avgjorda. Stella lämnar nu dagislivet för att bli nolla på Oskar Fredriksskolan där Moa redan går. Och samtidigt börjar Kajsa på dagiset Barfotabarn, där både Moa och Stella gått.
Förgrymmade unge!
"Life is what happens to you while you're busy making other plans." John Lennon
Ibland undrar jag hur jag blev "stränga pappan"? Klyschiga pappan. Jag kommer på mig själv med att dundra ut arga instruktioner till mina barn. "Och så tar du upp jackan efter dig!", "Hur många gånger har jag sagt att ni inte får åka skateboard i vardagsrummet!?", "Om du inte slutar skrika så får du gå in på ditt rum!!!"
Jag blir så makalöst irriterad att det inte står i proportion till ungarnas infall, smågnabbande och tjat. Men jag försöker inte ursäkta mig eller så. Har inget dåligt samvete. För jag tror faktiskt inte det är så farligt att dundra lite då och då. Mina döttrar vet att jag älskar dem ändå, det är jag säker på.
En intensivkurs i att våga visa sina känslor kallar jag det.
Att jag samtidigt riskerar att likna Emils pappa, som i sin desperation att ta kontroll över det okontrollerbara istället blir en fånig pajas, det får jag leva med.
Moa fyller nio idag!
Ja må hon leva!!! Idag blev det paketöppning i sängen.
Grattis Hanna Moa på nio-årsdagen!
Påskfrukost
Nu drar vi till Blåkulla
På möbeljakt
I jakten på ett nytt köksbord och en soffa tog vi en lördagspromenad i våra egna kvarter. Först betade vi av Svenssons i Lammhult och Myrorna på Järntorget. Sedan gick vi vidare till BoCenter på Rosenlund, men hittade inget bra där heller.
Vi tog lunch på Språkcaféet och handlade middagslax i Feskekôrka. Köpte tre årgångschokladkakor från Valhrona i Belgiska Pralinboden och fyndade engelska reaböcker för 29 spänn på The Book Corner. Men fortfarande inget köksbord.
Någon som vet var man hittar en rektangulärt köksbord, typ 150x150 cm? Gärna i naturfärgat trä av något slag. Jag är tacksam för alla tips!
Ett fullständigt kaos
Foto taget idag klockan 11.48.
Partysudd hemma i vardagsrummet när Stella ordnar discokalas för sina kompisar.
Städningen efteråt var inte att leka med. Inte städningen före heller.
Partysudd hemma i vardagsrummet när Stella ordnar discokalas för sina kompisar.
Städningen efteråt var inte att leka med. Inte städningen före heller.
Vårt hem platsar inte i Plaza Interiör, den saken är säker. Våra inredare är slumpen, slarvet och samlarmanin.
Just nu har ett lektält blivit ett dominerande inslag i vårt vardagsrum. Det får inte plats någon annanstans. I vardagsrummet har vi dessutom två tv-apparater. När vi installerade vår nya platt-tv så fick den gamla tjockisen stå kvar. Inte heller den får plats någon annanstans.
I sovrummet använder vi barnsängen till att samla tvätt i. Kajsa har sovit i den två eller tre gånger på sin höjd. Här står ytterligare en gammal tv och skräpar i ett hörn. Dammig och bortglömd.
Men det är de små prylarna som är mest irriterande. Vi har så mycket prylar att det känns som att vi drunkar i dem. Böcker, filmer, skivor, strumpor, hårband, kläder, kritor, pusselbitar och leksaker tycks ha ett eget liv. Några timmar efter vi städat, så ligger de där igen. På golvet, på köksbordet eller i soffan.
Detta har fått andra följder. När jag hälsar på i allt för genomtänkta, smakfulla och välstädade hus och lägenheter känner jag mig obekväm. Kanske bottnar det i avundsjuka eller mindervärdeskomplex. Men inte bara.
Nä. Tacka vet jag stökiga, kaotiska och ogenomtänkta hem. Som präglas av personliga intressen och ett livs historia snarare än färgkartor och pedanteri. Då känner jag mig hemma. Tillfreds med min egen otillräcklighet. Men lika mycket med att jag är hemma hos någon som vågar vara sig själv. Med tillhörande damm i hörnen.
Så funkar det!
Glöm föregående inlägg. Jag kom inte iväg till jobbet imorse. Fick stanna hemma med Moa, som hade en glödande feber under natten. Men inte nog med det. Nu har jag också fått samma ****.
Så idag har vi legat nedbäddade i vår iskalla lägenhet och läst böcker.
Jag har läst "Snabba cash". Moa har läst "Så funkar det!"
Hon har berättat för mig var man känner olika smaker på tungan.
Jag har berättat för henne om tjockt bra sätt att fixa floss genom att sälja k.
Nu ska jag sova.
Så idag har vi legat nedbäddade i vår iskalla lägenhet och läst böcker.
Jag har läst "Snabba cash". Moa har läst "Så funkar det!"
Hon har berättat för mig var man känner olika smaker på tungan.
Jag har berättat för henne om tjockt bra sätt att fixa floss genom att sälja k.
Nu ska jag sova.
Money talks, bullshit walks
Jag vet inte hur länge sedan det var jag spelade Monopol senast. Var det 15 år sedan? 20 år sedan? Ännu mer? I vilket fall som helst, ikväll var det dags igen. Stella fick nämligen Monopol i födelsedagspresent.
I Disney-versionen.
Helgerån! Istället för Norrmalmstorg, Narvavägen och Folkungagatan, så hette adresserna typ Bambi, Lejonkungen och Hitta Nemo. Mitt på spelplanen fälldes ett rosa sagoslott upp. Och spelpjäserna ska vi inte tala om. Ingen känga och hög hatt så lång ögat kunde nå. Nu fick jag välja mellan Pinoccio eller Dumbo. Hmm. Då är ju Pest eller Kolera också två helt adekvata alternativ i klassikerfacket.
Barnen var helt i spinn över att vi skulle spela tillsammans, så självklart yppade jag inte ett enda ord av mina kritiska tankar högt. Jag vill ju gärna värna om traditioner och ingjuta högt stående moraliska värderingar i mina barn, men samtidigt vill jag inte vara en glädjedödare. Inte på någons födelsedag i alla fall.
Vi började följdaktligen att spela.
Efter någon timme var allt som vanligt. Girigheten och pengatörsten hade intagit både unga och gamla. Illviljan och skadeglädjen fick fritt utlopp när hyror betalades och fängelsestraff utdömdes. Spontana glädjedanser utfördes när någon blev rikare på en fattig motspelares bekostnad. Kapitalism och utsugarmentalitet i full blom runt köksbordet.
Plötsligt sa Anna att det var dags att avbryta spelet - för nu var det dags att gå att lägga sig.
Jag vet inte om jag eller flickorna blev mest besvikna. För nu hade Dumbo flyt. Han var på väg att bygga hus på sina tomter. Pengarna rullade in. Och så detta: Bom stopp på finansmarknaden. Luften helt ur.
Snablar också...!
En helg snurrar på så fort, så fort
Tänk att en helg kan passera så fort. Vi besökte jul på Liseberg. Frös om fötterna. Vann ingenting på chokladjulen som vanligt. Åt på kinarestaurang. Drack öl med några polare. Sov länge. Åt frukost. Sov igen. Sprang i Skatås för första gången. 8 km i beckmörker...klockan fem på eftermiddagen. Tittade på Hål i väggen. Vips! Snart måndag.
