Vilken uppståndelse!
Kajsa ville ha en båt när vi var nere vid stranden. Så självklart tog hon min löparsko. Plums! Och självklart tog hon skon med Nike+ sändaren i. (En liten manick som ligger i skosulan och räknar stegen när jag springer. Signalen sänds till en mottagare på min iPod som registrerar löprundan på nätet.)
Efter att vi bärgat skon från havets vågor utförde jag hjärt-lung-räddning på sändaren för att se om den funkade, men EGK-kurvan var helt spikrak. "Vila i frid" mumlade jag tyst för mig själv när jag insåg vad som skett. Sändaren var död.
Men så skedde ett mirakel. Efter att ha torkat i solen en stund så funkade den plötsligt igen. Av pur lycka beslutade jag mig för att springa ett extravarv i den stekande solen. Det var slitigt, svettigt och underbart skönt. Halleluja!
Photo Booth
Idag är jag trött efter gårdfesten. Men photo booth på datorn piggar alltid upp. Håll tillgodo!
Viking eller ottoman?
Jag tog en öl med en gammal kollega härom dagen. Han berättade inlevelsefullt att det fanns två sorters islänningar "Den ena sorten är den rödlätta, snoriga typen. De härstammar från England. Den andra sorten är din typ Petur, mörka med lite grova drag. Ni är ättlingar till turkarna."
Han hävdade med bestämdhet att turkarna för några hundra år sedan invaderade Island och samtidigt ynglade av sig, vilket då resulterade i en betydande turkisk inblandning i den isländska genbanken. "Googla det!" avslutande han med eftertryck.
Jag hade invändingar och var ytterst tveksam till sanningshalten i påståendet. Men självklart googlade jag. Och guess what? Han hade rätt. I viss mån i alla fall. En hemsida berättar om den "Turkiska invasionen" på Island 1627. En invasion som egentligen inte var turkisk utan utfördes av algerier och marockaner och leddes av en holländare. De steg i land på Hemön söder om Island, brände ner kyrkan och dödade och tillfångatog 400 personer.
Jag tappade hakan när jag läste det sistnämnda. För min pappa föddes och växte upp på just Hemön. En liten ö med cirka 4800 invånare. Plötsligt är den turkiska kopplingen ingen rövarhistoria längre. Eller rättare sagt; det är kanske precis vad det är. Fast en sann sådan. Det finns en möjlighet att mitt vikingablod innehåller en skvätt turkiskt rövarblod.
Alltså är mitt gamla smeknamn Peturk inte helt fel ändå...hmmm...
Durex City
Stress, stress, stress. Just nu är det fullt upp på jobbet när mycket ska vara klart inför sommaren. Det senaste projektet som vi lanserat är en sajt för Durex i Norge och Finland som vi kallar för Durex City. Mycket roligare kan det inte bli. Jag har helt omhämmat få ägna mig åt sex på jobbet hela dagarna...
Just nu kan du kolla in Durex sortimentet på sidan. Du klickar på knapparna på automaten för att utforska kondomer, glidmedel och vibratorer med mera. Grejerna går sedan att köpa direkt från Durex e-handelssida. Jag har haft nöjet att lära mig allt om produkterna för att skriva texterna... ;-)
Sajten kommer så småningom att växa och bli en hel stad – Durex City – med folk som snackar om sex och relationer. Sidan produceras av Kokokaka i en skön mix av animerat och filmat innehåll. Håll utkik!
Midsommar
Vi lånade ett hus på Styrsö på midsommar. Ingen i sällskapet hade någonsin hissat en flagga. Allt vi visste var att den inte fick nudda marken. Till slut fladdrade det blågula tyget alldeles lagom mycket. Sedan var det dags för sill med tillbehör. I samma ögonblick som vi satte oss till bords började regnet att slå mot rutan på verandan.
Styrsöborna hade slutit upp i hundratal för midsommarfesten nere vid färjeläget. Dansen kring stången var som alltid en aning trevande. Åt vilket håll ska man snurra i "Vi äro musikanter" nu igen? Efter några försök med de klassiska ringdanserna började det bli ordning i leden, men då var det dags för tavellotteri och säckhoppning.
Dagen efter var det midsommardagsfest i regi av den lokala fotbollsklubben. Bandet från Smyrnakyrkan spelade "Pärleporten" och barnen köade till fiskdammen. Coop-butiken serverade korvtallrik. På vägen hem kryssade vi mellan elbilarna och flakmopparna. Trötta, tysta och tillfreds.
Libresse Voice Battle
Mera reklam. Jag har varit med och knåpat ihop en tävlingssajt för Libresse. Det är redan full fart med massor av tjejer som är inne tävlar efter bara en vecka. Otroligt roligt. Tävlingen går ut på att göra sin röst hörd - alltså tycka till om något som känns angeläget – och därmed få chansen att komma med i en bok som Linda Skugge är redaktör för.
Samtidigt lanserar SCA Libresse Voice Edition, en begränsad upplaga bindor, där unga tjejer har designat omslagen till bindorna. Idén kommer från oss på Trigger och det kommer att bli supersuccé i sommar. Jag lovar!
Saxat från ankdammen
Dagens Media försöker skapa en beef mellan Scholl och Acne på grund av en utomhusaffisch som vi på Trigger har gjort. All kredd till Acne som tar hela grejen med skön ro och distans. Det tyder på gott självförtroende. Hatten av för det! Och visst har Acnes Lotta Nilsson helt rätt, vi valde helt enkelt att riktigt snyggt par skor. Konstigare än så var det inte.
Till salu
Idag är det visning av vår lägenhet för andra gången.
Vi har städat och fejat för att det ska bli fint.
Jag håller tummarna att någon ska gilla vår underbara lägenhet
som jag kommer att sakna väldigt mycket.
Gothenburg Beer Festival
Jag har varit öldomare på Gothenburg Beer Festival, en trevlig tillställning med en ganska brokig skara öl i tävlingen. Tävlingen var indelade i fyra klasser: Mörk lager, ljus lager, porter/stout och ale.
Min favorit var, lite överraskande, Wiibroe Porter eller Wibroe Imperial Stout som den också kallas. Med en alhoholstyrka på 8,2% är det sistnämnda snarare ett mer korrekt namn, men danskarna har som synes skrivit båda namnen på flaskan för säkerhets skull. Den doftar choklad och kaffe med inslag av rökighet. Fyllig, krämig smak av karamell, choklad och torkad frukt medan alkoholen bidrar med aning eldighet.
Wiibroe Porter bryggs numera av Carlsberg efter att den försvunnit några år i början av 2000-talet. Störst chans att hitta denna rätt oansenliga flaska har du antagligen genom att ta en dagstur till Danmark. God tur!
Blomstertider för mina tjejer
Hela veckan har varit fullbokad med aktiviteter. Roligast av allt var Stellas dagisavslutning och Moas skolavslutning. Tjejerna var så spända av förväntningar att jag trodde de skulle explodera. Mycket möda gick åt att shoppa rätt kläder och att öva på sångerna som de skulle framföra. "Jag ska se snäll ut och Moa ska vara fräck" hävdade Stella när klädvalen var avgjorda. Stella lämnar nu dagislivet för att bli nolla på Oskar Fredriksskolan där Moa redan går. Och samtidigt börjar Kajsa på dagiset Barfotabarn, där både Moa och Stella gått.
Socialmediacomeback!
Peter Englunds blogg, som jag läser regelbundet, är numera nedlagd. Han har helt enkelt för mycket att göra skriver han. Och det kan man ju förstå, han är ju nyutnämnd sekreterare för Svenska Akademien. Eller ständig sekreterare som det heter. Konstig titel. Varken Sture Allén eller Horace var särskilt beständiga.
Min blogg är däremot inte nerlagd – vilket man lätt skulle kunna tro – men jag har också haft ganska mycket att göra. Därför har jag inte uppdaterat här på ett tag. Jag har istället köpt radhus, städat, stajlat och satt ut lägenheten till försäljning. Gått på kvartsamtal, festat på Andra Långgatandagen, gått på simskoleavslutning, spelat musik, vart på 60-årskalas, joggat, jobbat över, spelat bangolf, sett insidan av Malmska valen på EU-valdagen och njutit av solen.
Bland annat.
Bland annat.
Men alltså inte skrivit på bloggen. Inte twittrat.
Jag har funnits hela tiden ändå. Tro det eller ej.
