Slaget i Högsbo

Efter 45 minuter i kön till Högsbotippen är jag grinig. Det är då som vanen tränger sig före i kön. En riktig rapevan som mikbike brukar kalla dem. Mörkblå, bucklig och lagom rostig.

Nu kokar det över för mig och en kille till som väntar. Vi hoppar ut för att snacka med föraren. Två gentlemän i blåställ tittar förvånat på oss när vi påpekar att det faktiskt är kö. Vi fortsätter att prata. De ser förvirrade ut. Fast lite för förvirrade för att vara helt trovärdiga. En snurrig story om rondeller och ingångar drar igång. De här killarna har dragit den här valsen tidigare. Föraren stiger ut och ställer sig bredbent, tittar med kisande ögon på raden av bilar.

Det här är bra. Han liksom spanar över vidderna för att ta in det som han missat när han kört förbi alla bilar. Hans ansikte lyser sakta upp allt eftersom insikten sjunker in. "Aha, det är därför alla står här i en lång rad." Sedan vandrar han sakta tillbaka till förarplatsen. Backar ut ur kön med några ryck och försvinner med en rivstart.

En kvart senare står jag och lastar ur bilen inne på tippen. Killen i bilen bredvid kommer upp och tackar för att jag backade upp honom när han protesterade. En annan man som följt hela förloppet stämmer in och skakar på huvudet "Vad var det där för stolle?"

Vi förenas i ett gemensamt skratt kring denna totala galenskap. Att tränga sig förbi en kö. I Sverige. Herregud, hur kan man ens komma på tanken?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0