Våra franska år – Le Pain Francais
Citatet här ovanför är från en artikel i Dagens Industri. Och det är helt korrekt i de flesta avseenden. Förutom ETT ganska viktigt avseende. Det var min fru Anna Schärlin och jag som gjorde allt det där som Samuel Samuelsson säger att han har gjort.
Samuel Samuelsson driver idag sex stycken cafér under namnet Le Pain Français. Men innan han tog över så ägnade Anna och jag sex år med att driva och utveckla Le Pain Français. Vi köpte det, som sagt, från två franska bagare som gått i konkurs.
Det var slitsamma men framgångsrika år. Vi gick från en liten omsättning i ett läge på Övre Husargatan som alla sa var dödsdömd att lyckas på. Vår idé var att just renodla den franska profilen. Inga semlor och kanelbullar som man tidigare sålt. Nej, vill ville att det skulle vara precis som ett äkta franskt kvartersbageri. Inga kompromisser. Recepten, råvarorna, tillverkningsmetoderna skulle vara precis som ursprunget. Plus fransk touch på inredningen.
Vi anställde bagare och konditorer som reste från Frankrike på ettårskontrakt. Vi importerade vetemjöl från Frankrike. Vi reste till Paris och tittade på bagerier, konditorier och gick på mässor. Vi var med i tidningsreportage, blev nominerade till årets café av Nöjesguiden och var med SVT-programmet Mat med Tomas Tengby och Tina Nordström – då ringde till och med damerna från Östermalm och ville att vi skulle skicka bröd med posten.
Dessutom levererade vi bröd till stans bästa restauranger. Varje dag åkte ett bud fullastad med frasiga baguetter och gigantiska Pain de Campagne till bl.a. Fond, Sjömagasinet och Basement.
Min jobb var att se till att kommunicera vad vi stod för. Jag gjorde den röd-blåa logotypen i Word efter att ha snott lite idéer från tidningen Le Monde. Jag propsade på alla skyltar skulle stå på franska, vilket tydligjorde hur autentiskt konceptet var. Vi införde frukost på menyn, innan det det fanns på alla cafémenyer. Och vi sålde franska produkter som inte fanns någon annanstans, t.ex. Orangina och St Dalfour, som nu finns i alla livsmedelsbutiker.
Men en dag så insåg vi att det var dags att gå vidare. Att driva ett ställe som hade verksamhet gång dygnet runt, sju dagar i veckan tog alldeles för mycket kraft från vår nystartade familj.
När vi till slut beslutade oss för att sälja caéet ringlade sig köeerna till caféet ut på gatan nästan varje morgon. Vi hade gått från noll till en omsättning på cirka nio miljoner på de där åren. Då köpte Samuel Samuelsson och hans affärspartner caféet av oss.
Samuel har idag utvecklat Le Pain Francais på ett imponerande sätt. Och det glädjer mig och Anna att se hur caféet växt och utvecklats till en stor kedja. Men samtidigt vill vi att rätt ska vara rätt. Le Pain Francais är fortfarande vårt första lilla företagarbarn, som vi nu ser växa upp.
Ja herregud köerna ut på gatan minns jag tydligt. Jag har jobbat i många år efter det på massor av caféer med det har a l d r i g varit så proppat med folk någonsin någonstans. Jag drömmer fortfarande om eclairerna ibland... mmm.
Kram!
Ful fisk det där. Möjligen felciterad men knappast troligt. Nedrigt skulle jag nog använda som betyg! Nu vet i alla fall vi här nere på båten vad ni också gjorde innan E&M. Som också var kanon! Ibland är det hårt och otacksamt att vara "före" sin tid, men sluta aldrig kämpa. Fler som er behövs!!!!
Detta var mycket intressant läsning! Jag besökte aldrig le pain francais på "den gamla goda tiden" med franska bagare och ringlande köer (bodde inte i Gbg på den tiden).
Jag har dock besökt det ett par gånger det senaste året och inte varit särskilt imponerad. Jo jag gillar de sköna fåtöljerna på Vasagatan!
Men idag är kaffemenyerna på svensk-italienska, det säljs muffins och annat icke-franskt och jag har råkat på bröd som varit så hårt att det omöjligt kan ha varit en fransk bagare inblandad (för en fransk bagare skulle aldrig tillåtit att det sålts den dagen).
Vad som är mest anmärkningsvärt är ändock att just recensionen av Le Pain Francais är det enda caférecension jag skrivit som jag får negativa kommentarer på...
Nu ska jag läsa vidare på bloggen och önskar er lycka till med nuvarande och framtida projekt!
Ingen tveksamhet om att de är arbetssamma men det verkar som flera i familjen Samuelsson har problem att tala sanning. Syster Gunilla (numer Von Platen) är notorisk att ändra historik så det passar just henne och sina syften. Obegripligt att de inte kan vara ärliga och justa. Gunilla har passerat alla pinsamhetsgränser för länge sedan.
