Sånger från Andra Långgatan

Varför heter det Kulturkalaset numera, det som förut hette Göteborgskalaset? För inte är det väl mer kulturellt än tidigare, eller? När jag vandrar genom området vid GöteborgsOperan tillsammans med barnen är det samma karuseller, hoppställningar och lotteristånd som alla andra år. Och vid Kungstorget serveras fortfarande mellanöl ur plastmuggar. Och på scenen står ett band; West of Eden från Götlaborg som spelar någon slags fejkad irländsk popmusik - välpolerat, könlöst och bara så urbota ointressant. Fast helt i linje med hur det det mesta av musikutbudet brukar vara på Göteborgskalaset, åh förlåt, Kulturkalaset menar jag.

Det enda tecken på kultur jag hittar, ramlar jag över av misstag. Och missförstår hela grejen. 

Vi passerar en folksamling vid ett tält, när det plötsligt smäller av ett startskott. "Nu startar vi!" ropar en ung man glatt. Han öppnar upp tältet. Där ligger drivor av helt nya böcker. Alla människor rusar in och börjar att botanisera bland de blanka omslagen. Jag också av ren nyfikenhet. "VÄrsta boken" står det på klisterdekaler. Jag ser att alla börjar att plocka med sig böcker - utan att betala. Wow, vilken grej!, tänker jag och snart håller jag en rejäl bunt böcker under armen, precis som många andra i tältet. Moa plockar några titlar också. Tolv böcker får vi med oss allt som allt.

När jag kommer hem så slår jag på "VÄrsta boken" på nätet och hittar det här. Plötsligt förstår jag att de där böckerna inte var till för mig, utan är en del av ett projekt avsett att få unga att läsa mer. Behjärtansvärt naturligtvis. Så behjärtansvärt att jag drabbats av extremt dåligt samvete. I min girighet har jag berövat ungdomen på deras litteratur. Hur ska jag göra nu?

Som tur är finns faktiskt lösningen bland böckerna. För en av titlarna, "Den långa flykten" av Richard Adams, är märkt med en annan klisterdekal; "bookcrossing.com". På insidan av pärmen står skrivet:

Jag är en gratis bok. Jag är vare sig borttappad eller
kvarglömd. Var snäll och gå till www.bookcrossing.com,
skriv in mitt BCID (se nedan) och förklara hur du hittade
mig. Sedan är det bara att läsa mig och släppa mig fri igen!

När jag slår in den ditkluddrade BCID-koden på hemsidan ser jag att någon lagt ut boken bara några timmar tidigare. Jag får skriva var jag hittade boken samt en kort kommentar om mina intentioner med den. Boken får alltså en historiebeskrivning kopplad till sig. När jag i min tur sedan placerar ut boken någonstans på stan, så kan nästa mottagare gå in och skriva om dess vidare öden.

En fantastisk idé. Det är ju så jag ska göra med mina Kulturkalasböcker! Jag läser dem först och låter sedan kidsen hitta dem på stan, med en tillhörande book crossing-kod. Då kan jag ju dessutom se om den hamnar i rätta händer, så att jag kan få ro att sova. Utan dåligt samvete.