Samhället blir allt kallare
Imorse startade bilen. Det gjorde den, jag lovar. Jag brukar nämligen gå ut en stund före resten av familjen och starta bilen så att den får gå på tomgång fem tio minuter. Då blir det enklare att skrapa rutorna och klart varmare om baken när det är dags för avfärd.
För själva påklädningsprocessen tar lång tid. Alla overaller, mössor, vantar och stövlar har gömt sig varje morgon. Och precis då, medan alla tjejer springer runt på jakt efter diverse plagg, så går jag ut och startar bilen. Och så gjorde jag i morse också. Fast när vi skulle åka iväg så hade motorn stannat. Så jag vred om tändningsnyckeln igen. Bilen startade motvilligt...men så dog den igen. Sedan ville den inte starta längre. Startmotorn gnällde motvilligt men inget mer. Så där stod vi. Tre barn, Anna och jag.
Idag var barnens första skoldag efter jullovet, så paniken var nära. Marginalerna är inte stora på morgonen, det krävs bara några extra minuter för att hela rutinen ska gå åt skogen. Så nu var vi kokta i bajs, som min svåger brukar säga. Jag ringde taxi, men den kom inte, men efter en stund ringde det. Det var taxixväxeln som meddelade att taxin stod och väntade på Carl Grimbergsgatan. "Men jag bor på Carls Skottsbergs Gata" sa jag. "Är du säker på det?" frågade damen med sin allra vänaste stämma.
Idag var barnens första skoldag efter jullovet, så paniken var nära. Marginalerna är inte stora på morgonen, det krävs bara några extra minuter för att hela rutinen ska gå åt skogen. Så nu var vi kokta i bajs, som min svåger brukar säga. Jag ringde taxi, men den kom inte, men efter en stund ringde det. Det var taxixväxeln som meddelade att taxin stod och väntade på Carl Grimbergsgatan. "Men jag bor på Carls Skottsbergs Gata" sa jag. "Är du säker på det?" frågade damen med sin allra vänaste stämma.
Till slut kom vi fram. Men bilen står fortfarande kvar ute på gatan. Frusen in till märgen i femton graders kyla. Jag tycker synd om den för jag fryser om fötterna här inne i stugvärmen.
Kommentarer
Trackback
