Fredagsmusik och fettångest



Alltså, jag inser nu att jag aldrig rapporterat hur det gick för mig på Göteborgsvarvet. Och det har väl sin psykologiska förklaring antar jag. För det gick inget vidare. Jag tog mig runt, men inte mer. Folk stöp som furor i värmen, men jag såg till att dricka ordentligt, så runt kom jag.

Men mina ben var tunga. Åh, så tunga. Så efter halva loppet kändes varvet mer som en golgatavandring än något annat. Jag gick till sist uppför Göta Älvbron, Avenyn och Övre Husargatan och släpade mig i mål på 2 timmar och 45 minuter. En halvtimma sämre än förra året. Så nu har jag lärt mig att man inte kan springa en halvmara utan att träna ordentligt. Fettet var tungt också. Nästa år ska det bli bättring, jag lovar.

Jag har startat uppladdningen redan nu. Det blev en mil både i söndags och tisdags. Helt underbart faktiskt.
Jag springer upp i Änggårdsbergen med min iPhone och lyssnar på musik. Den senaste tiden har det blivit mycket Evert Taube av någon outgrundlig anledning. Visste inte ens att jag hade en Taubeplatta i telefonen.

Så häromdagen drog "Möte i monsunen" igång. Och jag blev helt uppslukad – jag har aldrig tänkt på vilken sjukt konstig och lång rövarhistoria den låten är. Han seglar jorden runt till olika exotiska platser och råkar ut för en massa jävelstyg. Det är gevär, pirater och cykloner.

Och i slutet går ett gäng elefanter och apor bananas på fartyget, bara så där.

Trots att jag flåsade uppför backarna, blev jag helt förundrad. Sådant där görs inte längre. Evert kunde dra en story minsann. Vers efter vers. Inte direkt anpassat till Trackslistan om man säger så...

Jag hittade en version med Håkan Hellström som är helt okej. Jag kunde ha varit utan det överarbetade orksterarret, men Håkan gör en lysande sånginsats tycker jag. Som en riktig showman!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0