Livemusik för massorna

Depeche i Scandinavium
Photo: Linnéa Pettersson

Veckans höjdpunkt hittills är tisdagens konsert med Depeche Mode. Jag antar att det är ett ålderstecken när man börjar gilla musik från sin ungdom som man inte gillade då, för när Depeche var som hetast så fattade jag absolut inte grejen. Men de senaste åren, så har jag sakta men säkert upptäckt deras storhet. Nu rådiggar jag plattorna från 90-talet; Violator, Songs of Faith and Devotion och Ultra. Tre grymma klassiker.

I motsats till sommarens stora U2-spektakel så var inramningen ganska avskalad när Gahan, Gore och company äntrade scenen. En gigantisk TV-skärm och en liten scenbrygga ut i publiken, det var allt. Fast för mig som aldrig sett Depeche Mode live, blev det en fantastisk konsertupplevelse. Synthveteranerna bjöd på energi, närvaro och bra ljud. Med självklar pondus klev Dave Gahan fram och dompterade alla gamla övervintade synthare med säker hand efter bara några låtar. Och bandet skapade en intim klubbkänsla som jag aldrig upplevt tidigare i Scandinavium. Med hjälp av en radda tunga låtar, en snurrande sångare och underhållande filmer på tv-skärmen bakom bandet höll de uppe mitt och resten av publikens intresse hela vägen. En imponerade uppvisning.

Men vad vet jag? Efter konserten sa de inbitna fansen att konserten var bra, men långt ifrån det bästa som Depeche Mode presterat genom åren. Ouuch! Jag verkar ha missat nåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0