Spelmani med förhinder
Nintendo DS har drabbat barnen som en sjukdom. En matta av syntetiska blippanden och bloppanden är soundtracket till en vanlig kväll hemma hos oss. Till och med Kajsa, 3 år, sitter med en pekstav och spelar ibland. Att höra ljudet av SuperMario från tre olika DS samtidigt blir en påfrestande upplevelse efter en stund.
Vi har även ett Nintendo Wii, men det är på reparation. Det fick sig en rejäl törn efter en incident på nyårsnatten. Jag och en kompis skulle briljera i Band Hero, ett spel där man spelar gitarr, trummor och sjunger tillsammans, och i vår iver att rocka lyckades vi riva ner konsolen i golvet tre (!) gånger. Men den tredje gången (vid fyrasnåret på natten) tog vår tur slut. Apparaten var kaputt. Kanske lika bra det. Annars skulle vi säkert behöva checka in hela familjen på spelberoendetorken ;-)
Kommentarer
Trackback
