Sånger från Andra Långgatan

Jag vill ju så gärna att det ska vara kanonbra; Popcirkus i SVT på onsdagar. Själva grundkonceptet är fantastiskt. Direktsänd livemusik på bästa sändningstid. Men något verkar ha gått snett på redaktionsmötena...

När jag hörde talas om Popcirkus så hoppades jag att formatet skulle påminna om BBC:s "Later with Jools" - i mitt tycke ett av världens bästa tv-program - som har ett bedrägligt enkelt upplägg: 5-6 band turas om att spela livemusik i en gigantisk tv-studio med publik. Mellan låtarna säger säger Jools Holland några ord innan det är dags för nästa låt. Artisterna är alltid en mix av nytt och gammalt, etablerat och oetablerat i olika genrer. Varje gång jag ser "Later with Jools" upptäcker jag fantastiska artister, röster och sånger.

Popcirkus däremot är en stor besvikelse. Musiken går förlorad i en svettig lattjolajbanröra utan dess like. Istället för att lita på att det räcker med bra artister och musik, så ställer sig de två programledarna i vägen för sin egen programidé. Här ska kryssas och sketchas och intervjuas och pratas hela tiden. För att inte tala om Per Sinding Larsens helt poänglösa och unkna reportage med nedslag i "rockhistorien". Han flänger runt i taxi i London, Berlin, Köpenhamn för att berätta anekdoter ur gamla nummer av POP. För mina licenspengar.

Bonustips till Luuk och Sinding-Larsen som jag bjuder på: 

+ Hyr in några killar eller tjejer som är duktiga på ljud. Finns på Eniro under "ljudtekniker".

+ Per Sinding-Larsens svettiga överläpp -  vanligt ansiktspuder ska nog fixa den. 

+ Ni behöver inte intervjua varje artist som kliver in på Debaser Medis en onsdagkväll. Många har helt enkelt inget intressant att säga.

+ Intervjuerna blir inte roligare för att man ställer frågor som reportrarna på OKEJ har ratat.

+ Ett musikprogram ska innehålla mycket musik. Gärna bra och intressant. (Tumregel: fr.o.m. 2005 och framåt är Christian Waltz helt ointressant. Ja, även i februari 2009!)