Sånger från Andra Långgatan

Jag har följt debatten om Lars Noréns nyutgivna bok. Vissa hyllar den och andra sågar den. Starka känslor har satts i rörelse kring en blogg, fast i bokform. Många av de upprörda debattörerna har helt enkelt drabbats av nedlåtande omdömen i Noréns bok och skriver i affekt, vilket oftast inte är att rekommendera. Det har en tendens att bli ganska onyanserat och distanslöst då. Mycket pajkastning helt enkelt och ganska förutsägbart.
    Men så, när man tror att debatten ebbat ut, så dyker ett nytt inlägg upp i DN.
    Den här gången är det Thommy Berggren. Också han är skitförbannad, det går inte att ta miste på. Också han lägger sig på sandlådenivå - fast han gör det med utsökt humor. Jag skrattar nästan högt emellanåt, man ser hur Thommy själv har njutit av vissa av sina ordvändningar. Småfnissat framför datorn och sedan tryckt på "skicka" och gått och lagt sig som en nöjd man. Och hans självdistans i kombination med den tydliga avsikten att vara så giftig han bara kan, gör att jag tycker att Thommy vinner på knock-out. Även om Norén inte själv är med i debatten.

Några favoritcitat från artikeln:
"Om orden patetisk och pretentiös ska betraktas som enbart negativa så ligger Lasse Norén riktigt risigt till. För något mer pretentiöst och patetiskt än Lasses nyss utgivna dagbok är svårt att hitta. Boken borde kunna säljas med stor framgång på Apoteket till människor med sömnsvårigheter. "

"Tänk er själva att Harold Pinter och Samuel Beckett skulle låta publicera att de har ätit så många humrar att de fick diarré. Lasses pjäser lider också av diarré. För många ord. Och för lite under orden..."

Läs hela artikeln här.

För övrigt kan jag rekommendera dokumentären "Muraren: ett portträtt av skådespelaren Thommy Berggren" av Stefan Jarl. En riktigt underhållande film med en riktigt rolig man. Finns på DVD.

Jag tror att en dokumentär om Lars Norén hade blivit en betydligt dystrare historia...