Direktrapport från en Hellström-genomlyssning

Jag lyssnar på Håkan Hellströms nya just nu. Det låter rufft och burkigt. Melodin från Backstreets av Springsteen avslutar första låten Tro och tvivel, en ensam pianoslinga. Han sjunger om Pååls och Feskekôrka och kommer undan med det. Han sjunger "du vill bränna ner Stockholm" och har ändå lyckats att fått en fyra i Expressen. Den vita kostymen han har på omslaget påminner om den som jag hade på mig när jag tog studenten, fast min var midjekort. Nu visslar han, lite falskt med puffljud. Tyckte att han sjöng om Ray Charles och Kowalski också. Ordet "Rain Man-hjärta" passerar. Tänker på Tom Waits när jag hör Sång i Buss På Villovägar 2007. Det blir mer och mer demofeeling över soundet. Jag tror minsann att Born to Run-plattan har stått för inspirationen lite här och där. Pianoplonk. Plonk! Plonk! Plonk! Och nu blir det lite knarkromantik också. Flyg Du Lilla Fjäril. Titeln låter som en barnvisa, men låten har jazziga trummor och ett Pink Floyd-liknande riff på akustisk gitarr som återkommer hela tiden. Sista låten! Bebapelula och väldigt gubbigt komp. Nedtoning som på en gammal hederlig vinylplatta.

Vill du höra originalet till För en Lång Lång Tid?
Gå hit och lyssna på Canine Pray.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0