Min läsning på sjukbädden...så långt

Efter fem dagar med en elak feber och snuva, som vägrar att släppa taget om mig, har jag hunnit med att läsa. Tre böcker av väldigt olika slag. Först och främst rekommenderar jag en bok av en rutinerad räv i thrillersammanhang...

Absolta vänner

Absoluta vänner av John Le Carré

Det är en njutning att läsa John Le Carré. Han litar på sina läsare och undviker klichéerna i spiongenren, en genre som han själv varit med och skapat. "Absoluta vänner" är en intrikat sammansatt spionroman. Den sträcker sig över flera decennier, från det kalla kriget, via studentrevolutionen i väst och perestrojkan i öst till terroristjakten efter 11 september. Här finns inga övertydligheter eller onyanserade karaktärsbeskrivningar. Inget svart eller vitt. Utom i slutet av boken när både USA och England får en rejäl känga. Där går inte hans vrede över manipulationen av folket och medierna att dölja. En sträckläsare. Snudd på en femma!


Jag skall dundra

Jag skall dundra av Peter Englund och Kristian Petri
Året är 1706. Vi följer en trupp desillusionerade karoliner på den polska landsbygden. I jakten på proviant begår de svenska soldaterna ödesdigra misstag när de intar en polsk herrgård. Bokens kapitel knyts samman av en fiktiv dagbok, trovärdigt konstruerad av historikern Englund. Dagboken tillhör historiens antijälte, en ung, oerfaren officer vid namn Magnus Sundman. Berättelsen bygger på ett omarbetat filmmanus och jag anar att Englund och Petri sneglat på både Akira Kurosawa och hans adept Sergio Leone. Historien är dramatisk, blodig och ödesmättad. Dialogen är ofta karg och ordfattig. Boken är cirka 170 sidor. Det korta formatet gör att storyn inte riktigt kommer till sin rätt.


Johnny Cash

Johnny Cash : Självbiografin
Lättläst och underhållande från The Man in Black. Men tyvärr också osorterat och episodiskt med lite för mycket artigt beröm till familj, kollegor och vänner. De riktigt obekväma ämnena, som hans långvariga amfetaminmissbruk och skandalerna som det ledde till får aldrig riktigt någon utömmande förklaring. Bokens främsta behållning är snarare de roliga anekdoterna. Den utmärkta långfilmen "Walk the Line" är ett perfekt komplement till biografin. Och i det här fallet är faktiskt filmen bättre än boken.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0